161 Se uppåt!

Sedan 2 veckor tillbaka har jag mått väldigt illa (mer än vanligt) och har haft svårt att äta och behålla det lilla jag fått i mig. Olika mediciner mot illamående, både tabletter och intravenöst har provats men inte hjälpt. För att motverka uttorkning har jag fått ett flertal vätskedropp och jag har varit/är väldigt trött och matt. Det är verkligen jobbigt och dränerande att må illa så ihållande. Jag har fått pausa min behandling (med Truqap) för att se om det är den som orsakar illamåendet, i så fall kan dosen justeras till en lägre dos, om inte, ska jag utredas med hjälp av en gastroskopiundersökning i svalg och mage för att se om det finns någon orsak där för illamående och kräkningar.

Jag känner mig trygg och väl omhändertagen med min hemsjukvård (ASIH) och med Bröstcentrum på KS där onkolog och kontaktsjuksköterska noga följer mitt mående. Men, det är klart att jag hellre skulle vilja vara utan de kontakterna, få vara frisk och få må bra. Ibland ”dippar” jag och ser mörkt på min tillvaro, tänker ”är det så här det ska vara nu?” och då har jag svårt att se framåt.

En dag förra veckan när jag hade det som kämpigast, var det en vän som ringde och en annan vän som skickade ett album på Spotify med uppmuntrande sånger. Jag upphör aldrig att förundras över Guds godhet och sätt att ge uppmuntran genom andra människor i rätt tid. Vännen som ringde påminde mig om att lyfta blicken. Det är så lätt att fastna i våra begränsade tankar. Hon gav mig ett bibelord från Mika 7:7-8

”Men jag vill se upp till Herren och vänta hjälp från Honom. Jag väntar att Gud ska rädda mig, att Han ska höra mitt rop. Gläds inte över mig mina fiender, för även om jag faller ska jag resa mig igen! När jag sitter i mörkret ska Herren själv vara mitt ljus”

Som troende är jag inte förskonad från mörker och bekymmer, det talar Bibeln ofta om och ger exempel på, men det är tydligt att när jag är där, i min svaghet och kämpar, då är Gud min hjälp och mitt ljus. Utifrån det här bibelordet skapade jag en sida i min kreativa bibel. Det blev som att mörkret skingrades, som att andas nytt syre igen och få släppa taget om det jobbiga.

Jag hoppas att jag kan ge den uppmuntran vidare till dig, som jag fick, att lyfta blicken, se uppåt! På Guds obegränsade möjligheter och ljus mitt i mörkret.

160 En tur till Gotland

Jag har nu använt pågående behandling (med Truqap och Fulvestrant) i 4 veckor och tycker att det fungerar bra. Trött och lite illamående emellanåt, men det var jag även innan, så det är jag van vid. Mina blodsockervärden ligger bra och övriga värden är stabila, förutom att man sett att jag har d-vitaminbrist så nu får jag tillskott av d-vitamin. Jag fortsätter att tappas på bukvätska av ASIH som nu kommer 2 dagar i veckan istället för i början varje dag och sedan varannan dag. Så vätskan minskar något vilket är positivt. Nästa dt-röntgen är planerad i november och inte förrän då vet vi om behandlingen hjälper mot metastaserna.

Oro, ovisshet och dystra tankar poppar upp ibland, vilket är en del av mitt liv och min situation men då ser jag till att fylla på den andra vågskålen, minns ni? En gammaldags våg med två vågskålar. Om den ena är fylld med oro och bekymmer, behöver man fylla den andra med tacksamhet över det goda och fina i livet och även med trevliga upplevelser och roliga saker att se fram emot, för en bra balans i tillvaron.

Något som jag är tacksam över är att jag och mannen i mitt liv precis har firat 35-årig bröllopsdag! Det är stort och jag är så stolt över oss! Vi var så unga, och ja, kanske något naiva, men ändå så säkra och trygga i vårt beslut. Vi har definitivt haft våra svackor men vi har båda haft inställningen att vårt äktenskap grundar sig på ett val att hålla ihop och att göra vad vi kan för att växa närmare -inte ifrån varandra. Och vår kärlek har vuxit sig starkare och fördjupats genom de motgångar som livet fört med sig.

Vi firade bröllopsdagen med en liten tur till Visby, Gotland 3 dagar och 2 nätter på hotell. Vi gick omkring i Visbys mysiga innerstad, tittade i mäktiga kyrkoruiner, promenerade längs med stranden och ringmuren och i botaniska trädgården och genom Almedalens park. Vi åt gott på restauranger och caféer och tog färjan över till vackra Fårö där vi bl a såg de imponerande raukarna -dessa stora stenformationer som står orubbliga, stolta och starka efter tidens stormar och olika klimatförhållanden som format och gjort dem till det de är idag. Lite som med vårt äktenskap tänker jag! Tillsammans har vi uthärdat stormar och formats och slipats till dem vi är idag. Det var en solig och jättefin resa som jag kommer att bära med mig in i höstmörkret.

159 Nytt hopp!

I början av sommaren när jag behövde byta behandling igen efter bara 5 månader kändes det lite hopplöst, ärligt talat. Det kändes jobbigt att avverka behandling efter behandling för att de inte fungerade. Jag förstod ganska snart att även den behandling som jag nyligen fått inte heller fungerade då jag fick mycket besvär med ascites/bukvätska. Under sommaren fick jag vid 3 tillfällen, med bara några veckors mellanrum, en dränslang insatt innan jag tillslut fick en permanent slang inopererad. Det som är bra med den är att det tappas ut vätska med jämna mellanrum så det slipper bli så stora mängder som ger smärta och obehag. Jag har också varit illamående och kräkts en hel del, haft infektioner som har krävt intravenöst antibiotika och vätskedropp.

I augusti var det dags igen för en ny dt-röntgen som visade vad jag befarade, att behandlingen inte fungerade, den heller, så efter bara 3 månader stod jag inför att behöva byta igen… Metastaserna på både bukhinnan och i levern växte. Jag hade tidigare lämnat blodprover som visade att metastaserna är hormonkänsliga, så nu ville min onkolog prova en antihormonell behandling, istället för cellgifter. Några dagar efter att vi varit hos onkologen som gett information om den tilltänkta behandlingen, ringde hon mig och berättade att de precis hade fått ett glädjande besked att en helt ny sorts behandling blivit godkänd i Sverige. Den har forskats fram på KI i Solna och använts i Europa en tid med gott resultat. Nu ville min onkolog att jag skulle börja med den. Jag blir därmed den första patienten på KS att använda den! Det är också en antihormonell behandling med tabletter som heter Truqap och som tas i 4 dagar och sedan 3 dagars uppehåll och så rullar det på. Jag får även injektioner, Fulvestrant, 1 g/månad. Det känns väldigt skönt att slippa cellgifter, som jag har gått på i 2 årstid. Det känns också som att jag har fått nytt hopp. Nya sorters cancerbehandlingar forskas fram, och just denna som nyligen blivit godkänd och subventionerad, passar mig dessutom! En av biverkningarna är att få högt blodsocker, alltså som att få diabetes. Så nu gäller det att ha ett jämt intag över dagen med mat och nyttiga mellanmål för att hålla blodsockret nere.

Trots att den här sommaren har varit jobbig och kämpig på olika sätt har det funnits glada och trevliga höjdpunkter som har förgyllt tillvaron. Min man och jag har varit iväg på små utflykter med olika konserter, dels på Gullbrannafestivalen i Halmstad några dagar då vi bl a lyssnade på våra favoriter från vår ungdom, det kristna, amerikanska rockbandet PETRA. Det var nostalgiskt och härligt! och dels har vi varit i Örebro och lyssnat på vår nutida favorit sångerska, en av USA´s största lovsångsledare CeCe Winans. Det var verkligen så bra och som balsam för själen mitt i allt vi går igenom.

Min syster och delar av hennes familj har också varit här och hälsat på över sommaren, vilket har varit underbart, att få umgås och även stötta varandra när livet farit fram hårt mot oss. Även fast livet inte alltid blir som vi har tänkt, har vi verkligen sett att Gud är med i detaljerna i våra liv, och att när det är som mörkast, spirar det ändå av hopp.