Kategori: Läkande skrivande

155 Låt tro ta plats

Jag skrev sist om att jag hade känslor av vemod, den här senaste veckan har det varit mer känslor av missmod, av förtvivlan och uppgivenhet. Det är känslor som jag inte ofta hamnar i, men här är jag nu. Vår svärson har fått ett negativt beslut från migrationsdomstolen efter en lång process. För oss är det helt obegripligt och oron över vad som ska hända härnäst är stor.

När jag fick reda på detta använde jag mig av en teknik som jag lärt mig på skrivkursen som jag deltar i, den s k ”5-min.sprinten” som innebär att under 5 min. skriva av sig all ilska, frustration, besvikelse mm och genom att ge utlopp för de känslorna i skrift rensa ut och sortera tankarna. Som jag skällde på och ifrågasatte Gud! Jag vet att han tål det. Det är ju han som har skapat oss med hela vårt känsloregister och som vet att det är bra för oss att få ur oss det. Det kändes bättre efteråt, även fast det såklart inte bara försvann, utan det är det sista jag tänker på innan jag somnar och det första jag tänker på när jag vaknar. Hur ska det bli…?

För lite sen skapade jag ett uppslag i min Kreativa Bibel från 2 Krön. 20 som handlar om att Gud strider för oss. Jag hade bl a en bild med bibelordet från 2 Kor. 5:7 på engelska som jag använde ”Walk by faith not by sight” och bredvid skrev jag ”Låt tro ta plats”. Texten från 2 Krön. 20: (12-20) beskriver hur folket möttes av en väldig armé och de sa ”Vi vet inte vad vi ska göra, men vi har våra ögon riktade på dig Gud”. Gud svarade ”Var inte rädda och förskräckta över denna väldiga armé. Striden är inte er utan Herrens… Inta era ställningar lugnt och stilla och se vad Herren ska göra för er… Var inte rädda och missmodiga!… Tro på Herren er Gud så ska ni ha framgång”.

Att vandra i tro/walk by faith är att se på Gud istället för på omständigheterna runt omkring dig. Det är att lita på Gud att han är för dig och hjälper dig även när det är svårt att se hur. Det är att stå på Guds ord och löften istället för på mänsklig logik. Det är att tro på att Gud har en plan och leder dig även då du inte ser en utväg och inte förstår vad som händer.

Ja det kan vara en rejäl utmaning att vandra i tro när det är mycket som talar emot. Det är inte alltid lätt att ”ha sina ögon riktade på Gud” istället för på de faktiska omständigheterna som kan vara skrämmande och skapa tvivel.

Josefina Gniste, som jag lyssnar mycket på, sjunger i en av sina sånger ”varde frid” (finns på Spotify)
”Tänker inte vara rädd, stormen skrämmer inte mig, Du är större än dess vrål, jag är inte rädd för den… Låt tro ta plats, ge hjärtat kraft. Låt tro ta plats i mig”

Det är min bön just nu; Gud, låt tro ta plats i mig! Jag vet att Du är större än stormens vrål, större än ”den väldiga armé” som är emot oss. Jag vill inte vara rädd, jag vill inte vara missmodig. Jag väljer att vandra i tro hur det än ser ut runt omkring.

151 Läkande skrivande…

… så heter kursen som jag just nu deltar i. Det är en skrivkurs på 8 tillfällen under våren som är digital via zoom och hålls av Bröstcancerföreningen Amazona. Som ni vet gillar jag att skriva och har tidigare gått en skrivarkurs. Men detta är annorlunda och mer inriktat på hur man kan använda sig av skrivandet som en del i att må bra och också öka sin självkännedom. Det handlar inte om att bara skriva om svårigheter utan om processen, att utforska vilka tankar och känslor som väcks, hitta uttryck och vägar ”från mörka till ljusa färger”. Det är skönt att kunna sitta hemma och ändå vara med! Vi är 9 deltagare och 1 ledare som ger oss skrivuppgifter som avslutas med en reflekterande del om hur det var för oss att skriva, vad som berörde och väckte tankar och insikter.

Återigen slås jag av vilken styrka, vishet och mod som finns hos oss kvinnor som lever med denna kroniska och svåra sjukdom. Vi har tvingats stanna upp, vi reflekterar, känner efter, kan inte väja för det faktum att vi ”går döden till mötes”, att vårt liv inte är som vi önskar att det skulle vara, men samtidigt, där, i våra utmaningar finns möjligheten att välja hur vi vill leva våra liv utifrån de förutsättningar vi har. Vi prioriterar det som är viktigt på riktigt. Vi är mer än vår sjukdom, vi är mer än våra utmaningar. En mycket givande kurs som också kom så rätt i tiden nu, att få sätta ord på sorgen efter min älskade pappa. Jag som inte har lätt till tårar och som sällan gråter, att skriva är min kanal till att uttrycka känslor av sorg och saknad.

Penna och papper är fantastiska redskap! I kursen får vi också andra bra och användbara tips och ”redskap” för vårt skrivande, som hur vi kan skapa struktur och låta orden flöda fritt. Ibland tar det bara stopp och då får det vara så, ibland rör det upp och rör om, vilket kan vara jobbigt men nyttigt. Det som kommer upp och som vi formulerar kan vi lättare släppa taget om. Att skriva är befriande! Det finns inga krav på prestation eller resultat. Vi skriver för vår egen skull. Det finns ingen början och inget slut utan det är en ständigt pågående process där vi själva bestämmer takten. Något händer med oss när vi skriver. Att skriva är läkande!

Detta visar även forskningen; ”Reflekterande skrivande om känslor och trauman kan minska stress, bearbeta svåra händelser, organisera tankar och öka självförståelsen samt öka välbefinnandet”.

Så sätt pennan mot pappret, låt orden flöda fritt så får du se vad som händer!