Jag skrev sist om att jag hade känslor av vemod, den här senaste veckan har det varit mer känslor av missmod, av förtvivlan och uppgivenhet. Det är känslor som jag inte ofta hamnar i, men här är jag nu. Vår svärson har fått ett negativt beslut från migrationsdomstolen efter en lång process. För oss är det helt obegripligt och oron över vad som ska hända härnäst är stor.
När jag fick reda på detta använde jag mig av en teknik som jag lärt mig på skrivkursen som jag deltar i, den s k ”5-min.sprinten” som innebär att under 5 min. skriva av sig all ilska, frustration, besvikelse mm och genom att ge utlopp för de känslorna i skrift rensa ut och sortera tankarna. Som jag skällde på och ifrågasatte Gud! Jag vet att han tål det. Det är ju han som har skapat oss med hela vårt känsloregister och som vet att det är bra för oss att få ur oss det. Det kändes bättre efteråt, även fast det såklart inte bara försvann, utan det är det sista jag tänker på innan jag somnar och det första jag tänker på när jag vaknar. Hur ska det bli…?
För lite sen skapade jag ett uppslag i min Kreativa Bibel från 2 Krön. 20 som handlar om att Gud strider för oss. Jag hade bl a en bild med bibelordet från 2 Kor. 5:7 på engelska som jag använde ”Walk by faith not by sight” och bredvid skrev jag ”Låt tro ta plats”. Texten från 2 Krön. 20: (12-20) beskriver hur folket möttes av en väldig armé och de sa ”Vi vet inte vad vi ska göra, men vi har våra ögon riktade på dig Gud”. Gud svarade ”Var inte rädda och förskräckta över denna väldiga armé. Striden är inte er utan Herrens… Inta era ställningar lugnt och stilla och se vad Herren ska göra för er… Var inte rädda och missmodiga!… Tro på Herren er Gud så ska ni ha framgång”.
Att vandra i tro/walk by faith är att se på Gud istället för på omständigheterna runt omkring dig. Det är att lita på Gud att han är för dig och hjälper dig även när det är svårt att se hur. Det är att stå på Guds ord och löften istället för på mänsklig logik. Det är att tro på att Gud har en plan och leder dig även då du inte ser en utväg och inte förstår vad som händer.
Ja det kan vara en rejäl utmaning att vandra i tro när det är mycket som talar emot. Det är inte alltid lätt att ”ha sina ögon riktade på Gud” istället för på de faktiska omständigheterna som kan vara skrämmande och skapa tvivel.
Josefina Gniste, som jag lyssnar mycket på, sjunger i en av sina sånger ”varde frid” (finns på Spotify)
”Tänker inte vara rädd, stormen skrämmer inte mig, Du är större än dess vrål, jag är inte rädd för den… Låt tro ta plats, ge hjärtat kraft. Låt tro ta plats i mig”
Det är min bön just nu; Gud, låt tro ta plats i mig! Jag vet att Du är större än stormens vrål, större än ”den väldiga armé” som är emot oss. Jag vill inte vara rädd, jag vill inte vara missmodig. Jag väljer att vandra i tro hur det än ser ut runt omkring.
Finda72 