149 Februariljus!

I vanliga fall brukar jag tycka att januari och februari är trista transportsträckor till våren. Jag är inte en ”vintermänniska”, gillar inte snö och kyla särskilt mycket, född och uppvuxen i Afrika som jag är! Men i år har vi haft en ovanligt fin vinter med snö som fått ligga kvar, om än något gråmulen. Men idag skiner solen och det blir så där magiskt ljust, när solen möter snön. Jag klär på mig och går ut, genom skogen och slås av att höra fågelkvitter! Jag stannar upp och låter solens strålar landa på mitt ansikte medan jag andas in och lyssnar. Jag kommer sen ner till vår lilla havsvik och vågar mig ut på isen. Jodå, den är stabil efter en längre tid nu med minusgrader. Det är så vackert och jag känner riktigt hur själen får liv! Februariljuset vittnar om att vi verkligen är på väg mot ljuset. Dagarna blir allt längre.

Jag kommer att tänka på ett bibelord om att ”Ljuset övervinner mörkret” från Joh.5:1 som beskriver att ljuset lyser i mörkret och mörkret kan inte övervinna det. Trots mörker och svårigheter i livet kan det Gudomliga ljuset (Jesus) aldrig släckas eller kontrolleras av mörka krafter. Mörkret har inte sista ordet! Ljuset är segrande, det skingrar mörker och skapar möjligheter och hopp.

Kylan biter i kinderna och det är skönt att komma in och sätta sig vid den sprakande brasan med en kopp te. En välgörande stund innan jag snart ska åka till KS i Solna för cellgiftsbehandling. Jag mår bra och mina blodvärden är stabila. Nu i februari är det dags för en ny DT-röntgen då jag får svar på om denna nya behandling som jag påbörjade i december, är effektiv. Jag hoppas verkligen det.