Författare: finda72

Kul att du har hittat hit! Här vill jag dela med mig av livet -i både dess med-och motgång. Jag kallar bloggen Finda72 av den enkla anledningen att jag heter Finda i mellannamn och är född 1972. Finda är ett afrikanskt namn som betyder ”tredje flickan” på det stamspråk i den lilla byn i Liberia där jag föddes. Den här bloggen handlar om att få besked om bröstcancer två gånger på fyra år, om att genomgå tuffa behandlingar och om att bli frisk men ändå vara patient… Och så, 5 år efter andra omgången bröstcancer få diagnosen MBC metastaserad (spridd) bröstcancer, vilket innebär kronisk cancer med behov av behandling resten av livet. Men att trots det känna hopp och glädjas över det goda som livet ger. Den handlar om min Gudstro och vad den betyder för mig, hur den har varit och är mitt säkra fäste, mitt ankare när livet har stormat som mest. Hoppas du vill följa med!

112 Återhämtning på agendan

Nu var det ett tag sen jag skrev. Jag har inte riktigt orkat. Det har varit ”lite för mycket” ett tag, både på jobbet och privat och det i kombination med att jag har bytt cancerbehandling till en ny sorts medicin -har gjort att jag varit extra trött och matt både fysiskt och psykiskt. Utöver det har jag haft en hudinflammation i ansiktet och på kort tid haft två förkylningsinfektioner. Jag har haft plötsliga blodtrycksfall och varit nära att svimma och jag har låga blodvärden. Min läkare är dock inte särskilt bekymrad utan menar att det är vad man kan förvänta sig med min pågående behandling. Kroppen vänjer sig ofta vid ett lägre hb och han tycker att mina värden för övrigt ser bra ut. När jag beskrev min trötthet och orkeslöshet och att jag funderat över om jag klarar att arbeta 50 % sa han att det är helt och hållet upp till mig själv. Han sa även att han trodde att jag skulle må gott av en ordentlig återhämtningsperiod och vara lite långledig, förslagsvis över sommaren.

Jag ska ju åka till USA om ett par veckor och det ska bli så fantastiskt roligt och välbehövligt med lite ledighet, men det blir ingen ”stilla retreat” utan med en långresa som ger jetlag och med många småbarn (syrran och jag har tillsammans 7 barnbarn under 4,5 år) så kommer det att bli intensivt!!

Efter min USA-resa har jag tänkt att jag ska ta ställning till om jag ska gå ner i arbetstid eller inte. Jag vill helst inte det men samtidigt behöver jag tänka på min hälsa i första hand. Att min behandling sliter på kroppen (och knoppen) blir alltmer tydligt och det i kombination med ett arbete som också sliter, framförallt mentalt, gör att jag funderar över vad som är det bästa.

Den där ständiga balansgången… att se till att hålla sig på en lagom nivå så att det inte tippar över och blir en onödig belastning… Då är det kanske ett bra alternativ till att gå ner i arbetstid -att ta en ordentlig tid för återhämtning över sommaren. Det är kanske det jag ska satsa på. Jag behöver vara extra snäll mot mig själv. Min läkare och jag kom överens om att i maj göra en bra planering för sommaren.

Detta med återhämtning är något som är mycket aktuellt nu på min arbetsplats. Vi ingår i ett projekt detta år som innebär tid för återhämtning under arbetstid, s k strukturerad återhämtning. Vi ska planera in tid i vår kalender för sådant som vi mår bra av. Jag som arbetar 50 % har 2,5 tim/v för t ex promenad, simning, massage eller en stund ute i naturen. Till detta ingår även enskilda och regelbundna samtal med en hälsocoach som hjälper en att sätta rimliga mål och följa upp dessa. Jag ser det som en stor förmån och är tacksam att vår tuffa arbetssituation tas på allvar och att man från ledningen vill satsa på oss för att behålla oss.

Förutom att träna eller vara i naturen så är ju kreativitet bra för vår återhämtning. Som ni vet ägnar jag mig en del åt Biblejournaling/kreativ bibelläsning och för mig är det ett fantastiskt sätt att slappna av genom att skapa och vara i stillhet med Guds ord som ger mig tröst, uppmuntran, styrka och vägledning. Sist skapade jag en sida från 1 Kor. 13 om ”Kärlekens lov” efter inspiration av att nyligen ha firat mina föräldrars Diamantbröllop – 60-åriga Bröllopsdag! Det är stort och väl värt att fira. De är ett levande bevis på att kärleken ”bär allt, tror allt, hoppas allt och uthärdar allt” (I Kor. 13:7) och att när vi vårdar kärleken så håller den inte bara utan den fördjupas och stärks.

Jag är tacksam över att få ha sådana fina förebilder i livet. Inte bara gällande deras kärlek och trohet till varandra utan även till Gud, som de i tidiga år valde att följa och tjäna och har gjort så sedan dess. De har levt ett otroligt spännande liv i två olika världsdelar och det har i perioder varit både svårt och utmanande. De har varit beroende av Guds hjälp och ledning och de har gång på gång fått erfara hans omsorg och trofasthet. Jag tror att det är det som har format mig och min inställning till livets mörka passager genom dalgångar, törnsnår och stormar -att inte misströsta och nedslås av omständigheterna utan ha blicken fäst på Jesus som styrker och bär genom allt.

Jag tror att Gud har skapat oss med ett förstånd – och ett ansvar att lyssna på kroppens signaler, att vara rädda om oss och ge tid för vila och återhämtning -så att vi blir mer motståndskraftiga när stormarna yr. Det är vad jag behöver och tänker satsa på, både i vardagen med små korta stunder av må-bra-stärkande-aktiviteter och att ge mig själv möjlighet till en längre tids återhämtningsperiod över sommaren. Däremellan ska jag få vara i USA och njuta av långa fikastunder med min syster, mysiga utflykter och mycket bebisgos! OCH få möta våren efter en lång, kall och mörk vinter som nu på slutet har känts extra grå och tung. Som jag längtar!

111 Livet är bitterljuvt

Häromdagen hade jag en extra tung dag. Jag vaknade och kände mig sorgsen och sen slog det mig att det var min systers födelsedag. Hon som inte längre finns med oss, som fick sluta sina dagar alldeles för tidigt. Hon skulle ha fyllt 59 år. Det smärtar att inte kunna lyfta luren och ringa och säga Grattis. Som jag saknar våra fina samtal, som även om de kunde handla om svåra och jobbiga saker, alltid slutade med att man kände sig upplyft och uppmuntrad. Det var så hon var, hon hade förmågan att sprida värme och glädje med sin positiva inställning till livet.

Hon dog av samma sjukdom som jag har nu och det är klart att det känns tufft. Det är en ständig påminnelse om att det är en dödlig sjukdom som plötsligt kan bli okontrollerbar och då ingen behandling längre hjälper. Det är därför det är så viktigt för mig att ta till vara på de där ”små sakerna och stunderna som gör livet stort”

Förra veckan var jag i Stockholm och träffade mina medsystrar i LEVA-gruppen och vi delade vår erfarenhet av att trots att vi har denna sjukdom, som innebär så mycket smärta och oro, kan vi ändå känna glädje och förnöjsamhet. Många tror att den som lever med spridd cancer ständigt är deppig, orolig och nedslagen och inte kan känna glädje och framtidstro. Men oj om ni bara visste hur mycket styrka och livslust det finns i denna grupp! Jag tror att vi ser livets färger tydligare än andra och har lättare att ta till vara på det som är gott och som ger mening.

Trots att jag hyllar ”vanligheten” så vet ni ju också att jag gärna vill ha mål och något att se fram emot – som sätter lite guldkant på tillvaron. Det här året har jag åtminstone två saker som jag verkligen ser fram emot och gläds över. Till sommaren ska jag bli mormor igen! Min lille prins ska bli storebror ❤ och i mars ska jag och dottern och barnbarnet åka till USA och hälsa på min syster och hennes familj. Det är en bitterljuv känsla (= en känsla av både lycka och smärta) -lycka över att få vara i USA igen med min syster och hennes stora härliga familj, -smärta över att det blir första gången som jag är i USA utan att min andra syster finns där…

Detta att livet innehåller både smärta och lycka (taggar och rosor) är ett återkommande tema i min blogg. Min erfarenhet är att det inte är antingen eller utan både ock. Lycka och smärta samexisterar och så måste det få vara. Det ena utesluter inte det andra. Jag tror att smärtan gör att vi värdesätter och uppskattar lyckan ännu mer. Det bitterljuva gör helt enkelt livet lite vackrare.

110 Det vanliga är det viktiga

Några dagar inpå det nya året åkte vi hela familjen (8 vuxna, en 1-åring och en hund) till Järvsö i Hälsingland där vi hyrde ett hus. Så tacksam att få börja detta nya år tillsammans med familjen -min stora lycka! Det blev en härlig helg med mycket utevistelse (trots kylan! -25 som kallast) och innemys med sällskapsspel.

I bilen på vägen upp till Järvsö, lyssnade vi på pastor Tomas Sjödins vinterprat i P1 från nyårsafton. Han talade bland annat om att det vanliga är det viktiga. Det är det vanliga, vardagliga och enkla, det som vi ofta tar för givet, som ändå är det viktiga och mest värdefulla i livet. Jag delar verkligen den tanken och för mig har just detta blivit så tydligt i och med min sjukdom – en större insikt i vad som är viktigt. Då kan det vara något så vanligt och enkelt som att grilla korv utomhus över öppen eld med familjen en kall vinterdag som ”sticker ut” och blir till ett värdefullt minne att bevara. ”Det är de små stunderna som gör livet stort”.

När jag på nyårsdagen, min vana trogen, summerade året som gått (ett bra sätt att minnas, reflektera, lämna det gamla för att kliva in i det nya) kunde jag konstatera att 2023 års ”ledord” för mig varit Glädje och Acceptans. Visst är det underbart! – att under ett år av kris och invänjning av cancerbehandling så har glädjen varit påtaglig.

Alldeles i början av året fick jag ju en rejäl dos av ”glädjens olja” (läs gärna inlägg nr. 85). En dikt som följt mig genom året är Margareta Melins dikt ”Denna glädje som du föder i mitt hjärta, den är annorlunda, oförklarlig, underbar. Mitt i det svåra finns den där, bubblar under allt besvär, en källa som ger hela kroppen liv”. En annan stor anledning till glädje har förstås också varit att få följa mitt älskade barnbarns utveckling på nära håll under hans första år. Hans namn Ishaq betyder ”Han som skrattar/Kommer med glädje” ❤

Under året nådde jag också en acceptans och förstod att jag behöver leva med, inte emot min sjukdom och då upplevde jag också en större sinnesro. Jag kunde också börja jobba, först en period på 25% och sedan på 50% vilket ger mig en känsla av sammanhang och vanlighet.

I min samtalsgrupp som heter LEVA på bröstcancerföreningen Amazona, brukar vi prata om att leva med denna sjukdom är som att vara på ”a bumpy road” (en ojämn, guppig väg) och det är det vi har att förhålla oss till, att det går upp och ner. Strax före Jul hade jag ett samtal med min läkare som berättade (efter senaste röntgen) att tumören på äggstocken har börjat växa lite igen och jag ska därför prova med en ny medicin. Min läkare var inne redan i höstas på att byta eftersom jag har besvär med hudreaktion och klåda, men då sänkte vi dosen istället. Det kan vara en anledning till att tumören började växa. Men läkaren sa ”Jag är inte orolig och det tycker jag inte att ni ska vara heller”. Det är så här det är, det går lite upp och lite ner, lite fram och lite tillbaka. Den nya medicinen heter Verzenios och ska tas 1 tablett på morgonen och 1 på kvällen utan uppehåll. Jag hoppas nu slippa klåda och andra jobbiga biverkningar. Men , det säger ju sig självt att en sådan stark medicin som ska bromsa tillväxt av nya cancerceller påverkar kroppen. Den andra behandlingen som jag har i kombination med medicinen är injektioner var 4:e vecka som också påverkar och framförallt ger trötthet/orkeslöshet.

På en av årets allra första dagar, den 2/1 läste jag följande uppmuntrande ord från min andaktsbok; ”När din värld känns mörk kan du få ett ljusare perspektiv genom att fokusera på mig. Vila i min närvaro och hör mig säga ”min älskade, jag är din glädje”.

Det tar jag med mig in i detta nya år. Jag gläds över det vanliga och framförallt över att jag får vila i Guds närvaro -Han som gör det möjligt för mig att mitt i det svåra och mörka kunna känna glädje och hopp.

109 It´s beginning to look a lot like Christmas…

…ute snöar det och inne sprakar brasan och det doftar gran, hyacint och julkakor. Jag älskar julen och allt som hör till och det finns alltid en risk att dras med i alla ”måsten” så att det känns stressigt istället för roligt. Jag behöver ibland påminna mig själv om varför vi firar Jul och fokusera på CHRIST i Christmas.

Gud som blev människa i form av ett litet barn som föddes i all enkelhet, i ett stall av alla ställen! och blev omhändertagen av två unga och oerfarna föräldrar. Kanske var det just för att vi skulle ha lättare att ta till oss Gud på det sättet, istället för en ståtlig kung med prakt och makt.

Christ our savior is born. Oss är en frälsare född. Han kom för att vara nära, mitt ibland oss. Tillgänglig. Det är stort! När vi tar till oss det – då kan vi känna Julfriden på riktigt. Då spelar det inte så stor roll om knäcken blev lite bränd eller om allt inte är skinande blankt. Julen är så mycket mer än så!

Jag vill önska dig en riktigt GOD JUL och det jag framförallt vill önska dig är en stilla natt/stund, där du får stanna upp och bara vara, omsluten i Guds kärleksfulla närhet. Låt den heliga natten få beröra dig och uppfylla dig med frid och hopp.

108 Liv, ljus & läkedom

I söndags, den 2:a Advent, hade jag förmånen att få predika i vår kyrka. Mitt tema var ”Jesus kom för att ge liv, ljus och läkedom”. Låt mig här få återge några valda delar.

I Joh. 1:1 står det ”I begynnelsen var ordet (Jesus) och ordet var hos Gud och ordet var Gud…” I Kol. 1:17 står det om Jesus ”Han är till före allt och allt hålls samman genom honom” Och i Mika 5:2 i gamla testamentet finns en profetia (förutsägelse) om Messias ankomst där det beskrivs att ”Hans ursprung är före tiden…”

Vi ser alltså att Jesus inte blev till i samband med sin jordiska födelse, vilket kan vara lätt att tro så här i jultid. Men det var då han blev människa.

Joh. 1:14 ”Ordet blev kött och bodde bland oss”. Dvs Jesus blev människa, samtidigt som han var Gud. Det var så Gud visade sin kärlek till världen, genom att bli människa. Jesus är det största kärleksbeviset och den största gåva till oss. Han är anledningen till att vi firar Jul. Jesus föddes till jorden för att dö -för att rädda världen, dig och mig, från mörker och ondska till ett evigt liv i gemenskap med Gud. Jesus är vägen till Gud, han är sanningen om Gud och han är livet med Gud.

Jesus kom för att ge oss LIV.
I Joh. 10:10 säger Jesus att ”Jag har kommit för att ge liv och liv i överflöd”. Här handlar det inte om ett överflöd av materiella saker, utan om livet i dess överflödande fullhet av glädje och styrka för ande, själ och kropp. Ett genuint överflöd kommer från glädje och tacksamhet över det vi har. Att inte önska eller sträva efter det som världen påstår att vi behöver. Joh. 1:4 ”I honom var liv”. Här är ordet liv i betydelsen ”Guds överflödande och äkta liv, dvs själva kärnan och meningen med livet”. -Detta kom Jesus för att ge oss! Jesus säger i Joh. 6:35 ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta”. Jesus är källan med friskt vatten som ger vår ande och själ liv och vitalitet, som ger sann och äkta glädje och tillfredsställelse och en känsla av mening med livet. Och för den som tror slutar inte det jordiska livet i tomhet utan fortsätter i evighet på en plats där det inte finns mörker, lidande och bekymmer. Gud erbjuder oss ett framtidshopp.

Jesus kom för att ge LJUS.
I Joh. 1:9 läser vi ”Det sanna ljuset som ger ljus åt alla människor skulle nu komma in i världen” och vidare i Joh. 8:12 säger Jesus ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus”. Och så, den välkända versen från Ps. 119:105 ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig”. Genom att hålla oss nära Jesus/ordet får vi ljus och vägledning på vår vandring genom livet. Ordet ger ljus.

Ordet ger också LÄKEDOM.
Ords. 4:20-22 ”Vänd ditt öra till mina ord, låt dem inte vika från din blick, bevara dem i ditt hjärtas djup för de är liv för den som finner dem och läkedom för hela hans kropp” I gamla testamentet finns många beskrivningar och profetior om Messias och några av de tecken som skulle följa/visa på att detta är Messias var ”Blinda ser, döva hör, lama går… fattiga får höra glädjens budskap” (Matt.11:5). Jesus helade sjuka och botade alla slags krämpor, men han visade också och kanske framförallt medlidande, förbarmande och tröst.

Ett av Jesu namn är ”Fridsfursten”. Han är kungen av frid! I Joh. 14:27 läser vi Jesu egna ord till oss ”Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet”. Det världen ger är oro och modlöshet och ett ständigt jagande efter tillfälliga kickar av lycka och frid. Den frid som Jesus ger däremot är en varaktig, djupgående och läkande frid som ger lugn och ro i både sinne och själ oavsett våra omständigheter. Jag har varit inne på detta i tidigare blogginlägg (nr. 73) och beskrivit den frid som jag påtagligt upplever ”mitt i stormen”. Jag har valt att ta Jesus på orden när han säger ”Känn ingen oro! Min frid ger jag dig”

Den här Advents- och Jultiden vill jag verkligen önska dig den FRID som Jesus ger. Han vill läka ditt inre, vara ditt ljus i mörkret och ge dig av sitt överflödande liv.

107 Tack! -för både rosor och törnen

Jag har mycket i mitt liv som jag är tacksam för, bland annat för vårt fina hus som blev så bra och som vi har bott i i precis 1 år nu. Jag är också så tacksam att jag klarar av att jobba 50 %. Det var ett mål som jag hade för 1 år sen, då jag inte visste om jag någonsin skulle kunna jobba alls igen.

Det finns studier gjorda bland annat vid Harvard Medical School i USA som visar att tacksamhet är ett bra botemedel mot känslor som avund och besvikelse. Att uttrycka sin tacksamhet över det man har, skapar glädje och en känsla av välbefinnande. Enligt forskningen så leder tacksamhet till bättre relationer, bättre psykisk hälsa och minskad stress. Du blir mindre aggressiv, sover bättre och får en bättre självkänsla. (Pernilla Eklund, Soultools /ByEmmaLena) Att skifta fokus från det vi inte har, det som skapar frustration och besvikelse till det vi faktiskt har och kunna uppskatta det, leder till ett bättre mående.

Alla har vi sämre dagar då vi känner av det som inte är så bra eller lätt och det är okej! Det handlar inte om att bortse från eller förminska de jobbiga känslorna som vi kämpar med och sätta på sig en glättig fasad av att vara tacksam. Tacksamhet är ett val och inte en känsla. Det räcker med att du vet att du uppskattar vissa saker i ditt liv. Det kommer att göra skillnad om du tänker på vad du har runt omkring dig som du uppskattar. Men det är också bra att i ord uttrycka vår tacksamhet och vad vi uppskattar, till Gud, till familj, vänner och kollegor. Det skapar ”ringar på vattnet” -det blir en positiv effekt som sprider sig.

Bibeln är full av uppmaningar att vara tacksam, att uttrycka sitt tack. Så bibliska principer och nycklar för ett ökat välmående fanns långt före dagens forskningsresultat! Men, det här med att vi ska tacka för våra svagheter (som jag avslutade det senaste inlägget med) där går väl ändå gränsen…?! Det kan väl inte vara meningen, eller… ?

I 2 Kor. 12:7-10 kan vi läsa om hur Paulus (brevets författare) berättar om en tagg som ständigt sticker honom och att han har bett Gud ta bort den. Då har han fått till svar ”Min nåd är allt du behöver. Ju svagare du är, desto mer kan min kraft verka”. Paulus säger ”Därför vill jag skryta över min svaghet för på grund av den kan kraften från Kristus verka i mig… När jag är svag då är jag stark”.

Därför är det faktiskt både möjligt och rimligt att tacka för svaghet -för i min svaghet blir Guds kraft i mig större och mer påtaglig. Eftersom jag vet att Guds kraft är så mycket bättre än min egen så vill jag ju ha mer av Guds kraft i mitt liv.

Det finns en gammal psalmsång som heter ”Tack min Gud…” och en av verserna börjar så här ”Tack för rosorna vid vägen, tack för törnen ibland dem…” Kanske är det så att vi behöver lite törnen och taggar ibland för att verkligen se och uppskatta de vackra rosorna som livet ger? Att rosor har taggar är ett skydd mot exempelvis växtätande djur. Tänk om det är så att ”våra taggar” som vi tycker stör och sticker oss faktiskt är ett skydd mot att inte hamna i sådant som är värre för oss? och som liksom håller oss ödmjuka och beroende av Gud? -Han som vet vad som bäst för oss och som vill att vi ska lita på honom. Han som håller ett stadigt grepp om oss -om vi tillåter att han är vårt skydd och vår styrka.

Jag tackar inte Gud för att jag har cancer, men för möjligheten att se och njuta av ”livets rosor” som jag uppskattar så mycket mer nu än innan jag blev sjuk. Jag väljer att tacka Gud under livets alla omständigheter, för när jag är svag då är jag stark -på grund av att Guds kraft är i mig, bär och håller mig uppe.

106 Guds alltid närvarande styrka

Idag blir det ett lite kortare inlägg, ett inlägg som jag ”plankar” rakt av från min andaktsbok av Sarah Young ”Jesus varje dag – Upplev glädjen i Hans närhet”. Jag läste dagens text och kände att det passar så bra in på det jag skrev sist om att vara stark i Guds närhet. Jag blev uppmuntrad av denna text och hoppas att du också får bli det!

”Jag, Herren är din styrka. De dagar då du känner dig stark talar den här sanningen kanske inte så kraftfullt till dig. Men den är en livlina, full av uppmuntran och hopp och den finns alltid tillgänglig för dig. Så fort du känner dig svag kan din brist på styrka hjälpa dig att vända dig till mig och gripa tag i denna pålitliga livlina. Du kan när som helst ropa till mig: ”Herre, rädda mig!” Låt min nåd bli din tröst. När det känns som om du håller på att sjunka i dina svårigheter är det oerhört viktigt att du håller fast i något som inte kommer att svika dig, något som du litar på av hela ditt hjärta. Min mäktiga närvaro inte bara styrker dig, den håller dig nära mig och släpper inte taget om dig. Jag har ett stadigt grepp om dig, min älskade. Eftersom jag alltid är nära behöver du inte vara rädd för svagheten. Faktum är att min kraft fullkomnas i din svaghet; de kompletterar varandra perfekt. Så tacka mig för dina svagheter – och lita på min alltid närvarande styrka.”

Nu ska jag gå och fylla en stor kalkon med olika godsaker och få in den i ugnen. Idag samlas vi hela familjen för att fira Thanksgiving, som ni vet vid det här laget, är en viktig och fin tradition för oss sedan flera år tillbaka. Nästa inlägg kommer att handla just om tacksamhet. Jaa tänk att vi till och med kan tacka Gud för våra svagheter…

105 Var Chazaq -stark & modig

När jag var på den kreativa retreaten var temat för helgen Jesu ord ”Jag är med er alla dagar” (Matt. 28:20). I bibeln finns inget löfte om ett problemfritt liv utan sorg och smärta, utan tristess och besvikelse. Men, det finns löfte om att Gud är med oss alla dagar, dvs ALLTID.

I Jos. 1:9 står det ”Var stark och frimodig/modig… Var inte rädd eller förfärad för Herren din Gud är med dig…” I somras hörde jag en predikan utifrån Jos. kap1 och det hebreiska ordet för stark (och modig) är Chazaq. Det har fastnat hos mig och jag intalar mig själv ibland att ”jag är chazaq” och det blev en bibelsida om detta som jag skapade under retreaten; Chazaq -be strong and courageous. God is with you always.

Med en allvarlig och kronisk cancersjukdom känner jag mig oftast allt annat än stark och modig. Men med vissheten om att jag inte går ensam utan att Gud alltid är med mig, får jag styrka och mod.

Det här fick mig att tänka på ett tillfälle när min äldsta son var 4 år. Han hade alltid sitt lilla svärd i skumgummi med sig och kände sig då stark och modig. (Vi vuxna skulle ibland behöva vara lite som en 4-åring!) En dag när vi kom hem från jobb och dagmamma hörde vi ett konstigt ljud från köket och barnen såg att jag stelnande till och blev rädd. Då steg min 4-åring fram och ställde sig framför mig med svärdet i högsta hugg och sa ”Var inte orolig mamma, jag ska skydda dig!” Det visade sig att det var en fågel som hade kommit in och flög runt, desperat för att hitta ut.

Min 4-åring var chazaq -han kände sig stark och modig med sitt svärd. I Efesierbrevet kap 6 står det att vi kan ikläda oss Guds vapenrustning som skydd mot det onda, där svärdet symboliserar Guds ord.

I Josua kapitel 1 säger Gud vidare ”Jag ska inte lämna dig eller överge dig”. Guds närvaro i mitt liv beror inte på mig, om jag är ”lyckad”, har en stark tro eller alltid tar tid för Gud i bön och bibelläsning. Gud är inte mer eller mindre med mig. HAN ÄR ALLTID MED MIG. Han överger mig inte om jag misslyckas eller tvivlar eller vänder mig bort från honom. Jag kan ha sådana perioder i mitt liv då jag känner mig långt från Gud men det betyder inte att Gud har lämnat mig eller inte bryr sig om mig. Han står kvar! som den fasta klippan, trygg och beständig oavsett väderlek.

Vi kan välja, att ha Gud som någon som vi vet finns där utan att ha någon direktkontakt med. Eller så kan vi välja att interagera och kommunicera med Gud i vår vardag och dela vårt liv och inre med, i både med- och motgång. Att leva i Guds närvaro på det viset blir mer påtagligt och framför allt mer spännande och roligt. Vad jag försöker säga är att Gud är alltid med oss, men det är upp till oss hur vår relation ser ut. Gud tränger sig inte på eller propsar på vår uppmärksamhet.

I Jak. 4:8 står det ”Närma er Gud så skall han närma sig er”. Vi behöver ta initiativ till en djupare och mer innerlig närhet till Gud. När vi inser vårt behov av Guds närhet och hungrar efter hans ord för att bli mätta/tillfredsställda då ger Gud av sitt överflödande liv. Då blir Gud någon som inte ”bara är med oss” utan som mättar oss med sitt goda, som hjälper oss i detaljerna i vår vardag, som skyddar oss och får oss att känna oss starka och modiga.

104 Skapad för att skapa

När jag var långtidssjukskriven på heltid 2017 började jag att måla i ”målarböcker för vuxna” och fann det väldigt rogivande och avkopplande. Det blev som en ny hobby för mig. När det några år senare kom en ”Kreativ Bibel” översatt på svenska visste jag direkt att det var vad jag ville ha. En bibel med breda marginaler och med vissa sidor med förtryckta bilder att måla/fylla i (jag har tidigare skrivit om detta i inlägg nr 62).

För mig är detta mycket mer än en ”hobby” -mer än en stunds avkoppling och mer än roligt skapande. Det är stunder då jag fokuserar på Guds ord och lyssnar in vad Gud vill säga till just mig just nu. Och utifrån det skapar jag fina sidor i min bibel med ett bibelord/vers i fokus. För mig är det ett sätt att umgås med Gud och både bredda och fördjupa min bibelläsning. Det blir ytterligare en dimension som också gör det lättare att komma ihåg bibelordet.

Jag är med i ett nätverk för Kreativ Bibelläsning och kvinnan som leder detta har som devis ”Skapad för att skapa”. I bibelns första kapitel får vi ta del av Guds skaparkraft och stora kreativitet. Sen skapade Gud människan till sin avbild/lik Gud. Alltså har vi kreativitet och förmågan att skapa inom oss. Vi kan använda det på många olika sätt men ett sätt är att ära Gud med det vi skapar. Det handlar inte om att prestera och göra ”så fint som möjligt” utan om att uttrycka sin glädje och tacksamhet över livet och Guds godhet och ibland även få ge uttryck för det som gör ont och är svårt.

Det finns forskning som visar att det finns en tydlig koppling mellan kreativt skapande och psykiskt välbefinnande. Bland annat minskar stresshormonet kortisol kraftigt i våra kroppar vid kreativt skapande (kurera.se). Kreativt skapande har både en lindrande och en läkande effekt.

Jag har precis haft förmånen att få vara på ”Kreativ Retreat” i helgen med ett härligt gäng från ”Kreativ bibelläsning” och ”Kreativ tro”. Vi var i en underbar miljö i Bjärka Säby slott (från 1700-talet) där vi vissa stunder umgicks under tystnad med att testa och skapa med olika metoder, material, färg och form i våra biblar. Vi fick undervisning, tips och råd, men det betonades även att hitta sin egen stil. På morgonen och kvällen gjorde vi Tikva (som på hebreiska betyder hopp) som är avslappning och stretching på kristen grund. Vi hade fina andakter med bön och lovsång, vi fick god mat och hade en fin gemenskap.

Minns ni att jag tidigare skrev om vikten av att ha något att längta till? (inlägg nr. 99) Denna helg har varit något som jag har längtat till och sett fram emot och nu känner jag mig så välsignad och inspirerad. Det har verkligen varit välbefinnande för både ande, själ & kropp. Nu längtar jag redan till nästa Kreativa Retreat! Men tills dess fortsätter jag här hemma med mina stunder av kreativt skapande i bibeln som ger lugn och ro, som sänker stressnivån men som framförallt sveper in mig, som en varm filt, i Guds trygga och fridfulla närvaro.

103 Hela människan; kropp, själ & ande

Just nu sitter jag ihopkrupen i soffan intill den sprakande brasan med en kopp ”kanelbulle-te” som inhandlades på höstmarknaden. Det smakar verkligen kanelbulle vilket är toppen för hjärnan luras liksom att tro att man äter en bulle, men man dricker bara en kopp te. Supergott! Utanför blåser det friska vindar och löven dalar ner till marken.

Vi är nu mitt i oktober månad, den månad som också kallas ”rosa månaden” vilket innebär att bröstcancer särskilt uppmärksammas, bland annat genom stöd till forskningen genom ekonomiskt bidrag till bröstcancerfonden. Har du ännu inte bidragit, så gör det! Ditt bidrag är så viktigt, ja livsviktigt faktiskt (och kan givetvis ges hela året om, inte bara i oktober). Tack vare att forskning kan bedrivas så blir cancerbehandlingen både mer effektiv och mer skonsam mot kroppen. Både livslängd och livskvalitet ökar därmed.

Jag är så tacksam att jag får just en sån behandling, som är relativt ny, som är både effektiv och skonsam – så att jag klarar att jobba 50 %. Häromsistens fick jag ju besked om att mina tumörer och metastaser knappt syns längre och jag tror, som jag också har skrivit tidigare, att effektiv behandling samverkar med förbön.

I Jakobsbrevet i bibeln (5:16) står det ”Be för varandra så att ni blir helade. Den rättfärdigas bön har stor kraft och verkan” – det händer alltså något när vi ber!

Nu i veckan var jag på återbesök hos hudläkaren på KS och svar på biopsin (på hudvävnad) visade ingen kronisk hudsjukdom (som psoriasis) utan mina reaktioner och klåda är läkemedelsrelaterat. Det var ett skönt besked att få, för jag tycker att det räcker med 3 kroniska sjukdomar; MBC, sömnapné och lymfödem. Alla dessa 3 är under behandling och under kontroll men innebär att jag har många olika vårdkontakter. Utöver dessa 3 kan även tilläggas Restless legs syndrom som jag lider av (men inte har fått en skriftlig diagnos på). Detta är ett tillstånd som ger ett tvingande behov att röra på benen (särskilt vid vila). Det kan bli allt från små ”myrkrypningar” till kramp i musklerna och är mycket obehagligt. Jag har haft detta i flera år och har trott att det beror på en skada efter cellgifter, men har nu förstått att även sömnapné kan ge dessa symtom. Jag självmedicinerar med magnesium vilket jag tycker hjälper.

Bröstcancerföreningen Amazona som jag tillhör, har många olika föreläsningar via zoom, vilket är fantastiskt, att kunna sitta hemma i soffan och vara med. Sist lyssnade jag på en föreläsning om att ”Ta hand om hela människan” av en professor i vårdvetenskap och specialist i klinisk psykologi inriktat på åtgärder och rådgivning inom onkologi. Det finns ett behov inom vården att inte bara se patientens sjukdom/diagnos och åtgärder/behandling utan se till hela människan, hur allt påverkas, inte bara fysiskt och hur kan vården möta det? Det var intressant och det jag särskilt fäste min uppmärksamhet på var den studie som refererades till, gjord i Sverige med cancersjuka kvinnor. Kvinnorna intervjuades om bland annat vad som hjälpte dem i deras kris. Det som låg i topp var – att gå till kyrkan. Föreläsaren uttryckte sin förvåning över detta och sa ”Det trodde jag inte, i detta sekulariserade land, men så var det!” Det blev tydligt att vården kan göra mycket -men inte allt. Det blir också en tydlig utmaning till kyrkorna (oavsett samfund) i vårt land att möta dessa andliga behov.

Jag är inte förvånad, för jag tror att människan är skapad med en kropp, en själ och en ande. Vården kan oftast möta de kroppsliga behoven vid sjukdom med operation och behandling mm. Själen kan oftast få ro och lindring genom till exempel samtalsterapi, att vistas ute i naturen, vara kreativ, lyssna på musik, ha en bra balans mellan stillhet och rörelse, att umgås med familj och vänner och göra sådant man mår bra av. Men anden i oss är det bara Gud som kan möta och mätta med sin frid och tröst.

Låt mig få avsluta med en dikt av Margareta Melin;

Sjuk
Nu är jag sjuk och ynklig men du min Gud är här.
Du är min egen läkare och känner alla besvär.
Du känner hela kroppen, varenda liten del.
Du vet hur kroppen kämpar på för att bli frisk och hel.
Du ser att jag är ledsen, fast lite glad ändå,
det är min tröst att du är här och kan precis förstå.