156 Lovsångens betydelse

Jag vill fortsätta med det bibelord jag citerade sist, från 2 Krön. 20 om att Gud strider för oss. I samma händelse läser vi om att sångarna fick ta plats längst fram i ledet när fienden, ”den väldiga armén” skulle anfallas. När de sjöng ”Tacka Herren, för hans barmhärtighet varar för evigt” skapade detta förvirring bland fienden som började att anfalla varandra istället och som därmed kunde besegras.

Vad säger detta oss idag? Jo, det ena är att lovsång har en stor betydelse och är ett viktigt ”vapen” i den andliga strid som vi troende kan befinna oss i. När vi lovsjunger proklamerar vi att Gud har makten och då händer det något i andevärlden (som inom kristendomen är kampen mellan det onda och det goda). Striden är Guds, men vi står med i kampen och genom bön och lovsång kan motstånd brytas. Det andra är betydelsen av tacksamhet. Att ge uttryck för sin tacksamhet till Gud ”mitt i striden”/när vi möter motstånd gör att något händer i vårt inre. Genom att sätta vårt fokus på Gud och tacka honom för hans godhet och barmhärtighet, sker ett perspektivbyte från vår litenhet och rädsla till hans storhet och seger!

Det finns också en spännande berättelse i NT, i Apg.16 om när Paulus och Silas blev svårt slagna och satta i fängelse. Deras ben låstes fast i en trästock och fångvaktaren fick order om att vakta dem mycket noga. Runt midnatt satt de och bad och sjöng lovsånger till Gud. ”Då kom det plötsligt ett jordskalv som var så kraftigt att fängelset skakade ända ner i grunden. I samma stund flög alla dörrar upp och kedjorna föll av fångarna” (v.26). De kunde lämna fängelset -tillsammans med fångvaktaren som kom till tro och lät döpa sig mitt i natten!

Matt Redman, från England, är en känd låtskrivare och lovsångsledare vars sånger har översatts till många språk och som sjungs i kyrkor över hela världen. Just nu läser jag hans bok ”Tillbedjaren som vägrar ge upp” Han skriver följande; ”Vi frågar varför Gud kan tillåta vissa saker att drabba oss, och vi skruvar ner vår lovsång… Vi kanske inte ”känner” för att tillbe mera… Det finns en slags tillbedjare som ”alltid litar på, alltid hoppas, alltid håller ut”, och som går igenom livets stormar med ett hjärta som fortfarande brinner. Ibland handlar det om ett enkelt val. Vi må vara hårt pressade på alla sidor, utslitna och oförmögna att uppfatta Gud. Men även då står vi inför ett val -att fästa våra ögon på omständigheterna eller att klamra oss fast vid Gud och välja att tillbe honom, även när livet gör ont”.

Paulus och Silas kunde ha blivit bittra och förargade där i fängelset, men valde att tillbe och lovsjunga Gud, vilket ledde till ett mirakel. Som ni vet tror ju jag på detta att vi många gånger har ett val, att vi faktiskt kan välja hur vi tar oss an en uppgift, en utmaning, en svår situation. För mig handlar det om att bejaka min livssituation och göra det bästa av det utifrån de förutsättningar jag har, istället för att ”bli offer” för mina omständigheter. Jag vill välja tillbedjan, tacksamhet och tro. Inte som en prestigefylld eller krampaktig hållning att i alla lägen vara glad, stark och tacksam, utan om att få klamra mig fast vid Gud, min klippa, mitt ankare. Livets stormar har lärt mig att det är det enda som håller och bär genom allt, och därför är den Gud jag känner och litar på alltid värd min tillbedjan och lovsång.