151 Läkande skrivande…

… så heter kursen som jag just nu deltar i. Det är en skrivkurs på 8 tillfällen under våren som är digital via zoom och hålls av Bröstcancerföreningen Amazona. Som ni vet gillar jag att skriva och har tidigare gått en skrivarkurs. Men detta är annorlunda och mer inriktat på hur man kan använda sig av skrivandet som en del i att må bra och också öka sin självkännedom. Det handlar inte om att bara skriva om svårigheter utan om processen, att utforska vilka tankar och känslor som väcks, hitta uttryck och vägar ”från mörka till ljusa färger”. Det är skönt att kunna sitta hemma och ändå vara med! Vi är 9 deltagare och 1 ledare som ger oss skrivuppgifter som avslutas med en reflekterande del om hur det var för oss att skriva, vad som berörde och väckte tankar och insikter.

Återigen slås jag av vilken styrka, vishet och mod som finns hos oss kvinnor som lever med denna kroniska och svåra sjukdom. Vi har tvingats stanna upp, vi reflekterar, känner efter, kan inte väja för det faktum att vi ”går döden till mötes”, att vårt liv inte är som vi önskar att det skulle vara, men samtidigt, där, i våra utmaningar finns möjligheten att välja hur vi vill leva våra liv utifrån de förutsättningar vi har. Vi prioriterar det som är viktigt på riktigt. Vi är mer än vår sjukdom, vi är mer än våra utmaningar. En mycket givande kurs som också kom så rätt i tiden nu, att få sätta ord på sorgen efter min älskade pappa. Jag som inte har lätt till tårar och som sällan gråter, att skriva är min kanal till att uttrycka känslor av sorg och saknad.

Penna och papper är fantastiska redskap! I kursen får vi också andra bra och användbara tips och ”redskap” för vårt skrivande, som hur vi kan skapa struktur och låta orden flöda fritt. Ibland tar det bara stopp och då får det vara så, ibland rör det upp och rör om, vilket kan vara jobbigt men nyttigt. Det som kommer upp och som vi formulerar kan vi lättare släppa taget om. Att skriva är befriande! Det finns inga krav på prestation eller resultat. Vi skriver för vår egen skull. Det finns ingen början och inget slut utan det är en ständigt pågående process där vi själva bestämmer takten. Något händer med oss när vi skriver. Att skriva är läkande!

Detta visar även forskningen; ”Reflekterande skrivande om känslor och trauman kan minska stress, bearbeta svåra händelser, organisera tankar och öka självförståelsen samt öka välbefinnandet”.

Så sätt pennan mot pappret, låta orden flöda fritt så får du se vad som händer!