150 Ledsen men ändå glad

Så kom det där jobbiga samtalet från sjuksköterskan på äldreboendet där pappa bodde en kort tid efter sin stroke. ”… han blir allt sämre, har troligtvis fått en till stroke, det rör sig nog bara om dagar kvar…” Redan dagen efter somnade han in lugnt och fridfullt. Kvällen innan var vi där, jag, min familj och mamma. Vi fick en fin stund tillsammans och fick säga det som var på våra hjärtan, ord av kärlek och tacksamhet och farväl.

Pappa fick ett långt och innehållsrikt liv trots att starten var osäker. Han föddes 1935 hemma på bondgården i Småland en kall vinterdag och vägde endast 1,8 kg. Han överlevde och har fått betyda så mycket för så många både i Sverige, Afrika och USA och inte minst för sin familj, för mamma och oss 3 döttrar och våra familjer, 10 barnbarn och, hitintills, 9 barnbarnsbarn.

Jag sitter och bläddrar i en sån fin liten bok i diktform skriven av en god vän till mig, Ulla Henning Lindblad som heter ”Till dig som sörjer” och fastnar för en dikt som jag vill dela och som säger precis det jag känner;

”Jag är ledsen men ändå glad
svårt att veta vad som är vad
glad för att jag tror att du nu har det bra
ledsen för att allt inte är som det ska
Jag var beredd på att du skulle gå
men det känns tomt och overkligt ändå
jag vill ju kunna hälsa på dig ibland
mötas och se dig, hålla din hand
Men nu är det omöjligt, det vet jag så väl
jag känner sorgen i hjärta och själ
men ändå är det mest tacksamhet jag har
för vem kunde haft en bättre far”

Jag känner sorg över att pappa inte längre finns, men samtidigt glädje och tacksamhet över att han var min pappa, för den kärlek och trygghet jag fick och för den uppmuntran och det stöd han alltid gav. För den förebild han var, i framförallt sin Gudstro, en sådan naturlig och trygg tro med en övertygelse (baserad på en hel livstids erfarenhet) om att Gud är med genom allt. Han levde också med inställningen att glädje och tacksamhet kan få ta plats mitt i livets svårighet.

Tack för allt pappa. Du är saknad men jag vet att vi ska ses igen.