Vi hade fina, mysiga och lugna Jul- och Nyårshelger (betydligt lugnare än förra Julen då vi hade besök av min syster och hela hennes stora härliga familj från USA!) Jag mådde bra och blev inte alls så dålig av senaste behandlingen som efter den första gången. Dels dubblade jag dosen av medicin mot illamående, på inrådan av läkare, och dels har jag inte haft besvär av bukvätska (efter de 9 lit. som tappades ut före Jul), vilket har varit så skönt och tyder på att cellgifterna tar hand om det. Mina blodvärden är stabila och trots en liten förkylning har jag inte blivit dålig. Denna vecka är det dags för behandling igen. Det känns bra att det är var 3:e vecka nu, känner att kroppen får tid att återhämta sig mellan gångerna.
Det här året inleddes med ett par rejäla snöstormar som avlöste varandra. En kväll när stormen rasade riktigt mycket och vi hade strömavbrott satt vi inne vid braskaminen och var trygga och varma.
Det har också blåst upp en rejäl storm, bildligt talat, för oss som familj, som inte har med min sjukdom att göra utan om ett tungt besked för min dotter och hennes man. En situation som mänskligt sett kan se omöjlig ut, men som troende vet vi att för Gud är ingenting omöjligt. Jag har fått till mig ett par löften från Gud gällande denna situation som jag väljer att hålla fast vid. Årets första digitala workshop med ”Kreativ Bibelläsning” (ett nätverk som jag är med i) handlade om att Gud håller sina löften! Vi har också mobiliserat till bön bland våra ”bönevänner” en bestämd veckodag och tid för just denna situation och det är en häftig känsla att veta att många ber samtidigt. Varför har vi gjort detta? Jo för att vi tror att Gud lyssnar på våra böner och att han kan gripa in och förändra situationer. Jag går in i detta nya år med den vissheten. Vi ger inte upp hoppet!
Som om inte detta vore nog så har min pappa i dagarna fått en stroke och ligger inlagd på en vårdavdelning på sjukhuset. Så det är ”lite mycket nu”…
Häromsistens när jag träffade min kurator bad hon mig beskriva vad min tro betyder för mig. Jag svarade då att jag ser Jesus som mitt ankare som jag får hålla fast vid. Det kan blåsa och storma runtomkring men jag är trygg. Jesus, mitt säkra fäste, håller mig uppe och ger mig hopp. Ankare symboliserar ju hopp.
Låt mig få avsluta detta inlägg med en sångtext från ”Stormens överman” av Michael Jeff Johnson (finns på Spotify);
När du säger ”hopplöst” när du säger ”jag ger upp nu”, talar han som talade till vinden, rösten som får vågorna att fly. Lyssna till de ord som förvandlar. Lita på de löften som du fått! Det du ser är inte allt. Han är med genom natten när din själ står i brand. När du bara ser vågen, håller du hans hand. När du säger ”hjälp mig” när du säger ”jag sjunker nu”, talar han som talade till vinden ”vad du gör så fäst din blick på mig”. Han är med genom kaoset som drev ut dig från land. Han ska ta dig igenom, stormens överman
Finda72 
🙏❤️
GillaGilla