111 Livet är bitterljuvt

Häromdagen hade jag en extra tung dag. Jag vaknade och kände mig sorgsen och sen slog det mig att det var min systers födelsedag. Hon som inte längre finns med oss, som fick sluta sina dagar alldeles för tidigt. Hon skulle ha fyllt 59 år. Det smärtar att inte kunna lyfta luren och ringa och säga Grattis. Som jag saknar våra fina samtal, som även om de kunde handla om svåra och jobbiga saker, alltid slutade med att man kände sig upplyft och uppmuntrad. Det var så hon var, hon hade förmågan att sprida värme och glädje med sin positiva inställning till livet.

Hon dog av samma sjukdom som jag har nu och det är klart att det känns tufft. Det är en ständig påminnelse om att det är en dödlig sjukdom som plötsligt kan bli okontrollerbar och då ingen behandling längre hjälper. Det är därför det är så viktigt för mig att ta till vara på de där ”små sakerna och stunderna som gör livet stort”

Förra veckan var jag i Stockholm och träffade mina medsystrar i LEVA-gruppen och vi delade vår erfarenhet av att trots att vi har denna sjukdom, som innebär så mycket smärta och oro, kan vi ändå känna glädje och förnöjsamhet. Många tror att den som lever med spridd cancer ständigt är deppig, orolig och nedslagen och inte kan känna glädje och framtidstro. Men oj om ni bara visste hur mycket styrka och livslust det finns i denna grupp! Jag tror att vi ser livets färger tydligare än andra och har lättare att ta till vara på det som är gott och som ger mening.

Trots att jag hyllar ”vanligheten” så vet ni ju också att jag gärna vill ha mål och något att se fram emot – som sätter lite guldkant på tillvaron. Det här året har jag åtminstone två saker som jag verkligen ser fram emot och gläds över. Till sommaren ska jag bli mormor igen! Min lille prins ska bli storebror ❤ och i mars ska jag och dottern och barnbarnet åka till USA och hälsa på min syster och hennes familj. Det är en bitterljuv känsla (= en känsla av både lycka och smärta) -lycka över att få vara i USA igen med min syster och hennes stora härliga familj, -smärta över att det blir första gången som jag är i USA utan att min andra syster finns där…

Detta att livet innehåller både smärta och lycka (taggar och rosor) är ett återkommande tema i min blogg. Min erfarenhet är att det inte är antingen eller utan både ock. Lycka och smärta samexisterar och så måste det få vara. Det ena utesluter inte det andra. Jag tror att smärtan gör att vi värdesätter och uppskattar lyckan ännu mer. Det bitterljuva gör helt enkelt livet lite vackrare.