101 Ett glädjande besked och ett rysligt besked…

Nu i veckan var det dags för besök hos min onkolog på KS som sker var 3:e månad efter DT-röntgen. Det är alltid en viss anspänning att åka dit och få besked om vad det visar. Den här gången förenade vi ”nytta med nöje” och gjorde något trevligt av ”det tråkiga”. Dagen innan läkarbesöket åkte vi till Solna och vår favoritrestaurang sedan flera år tillbaka, Chili Masala som är en pakistansk restaurang med mycket god och kryddstark mat. Vår svärson är från Pakistan och med honom kom också vår kärlek till denna fantastiska matkultur. Efter middagen åkte vi till natursköna Haga parken där vi tog en långpromenad i den ljumma och fina kvällen, för att sedan checka in på ett närliggande hotell. Morgonen därpå efter den goda frukosten åkte vi till KS. Det var ett mycket positivt besök med glädjande besked om att det nu nästan inte syns något alls av tumör och metastaser! Vi blev så lättade och kunde pusta ut.

Efter 4 veckors uppehåll med medicinen, på grund av kraftig hudreaktion, ska jag nu sänka dosen, istället för 3 tabletter/dag ska jag ta 2. I sommar har jag haft mycket besvär med hudirritation och klåda. Jag träffade en hudläkare för att utreda om det är läkemedelsrelaterat eller om det möjligtvis är psoriasis, vävnadsprov på huden togs men det har jag ännu inte fått svar på. Jag fick en stark steroid salva som har hjälpt mycket.

En annan utredning som också gjorts och som jag har fått svar på, är sömnapnéutredning. Jag har alltid trott att jag har god sömn då jag har lätt för att somna och sover hela natten. Men det skulle visa sig att kvalitén inte har varit god. Jag har i flera år snarkat mycket, vilket min man har löst med öronproppar och sen har vi inte tänkt så mycket mer på det. Jag har inte direkt lidit av det men på senare tid har jag sovit mer oroligt, vaknat extremt muntorr och med lätt huvudvärk och en känsla av att inte vara utsövd trots 8-9 timmars sömn. Jag fick sova en natt med en speciell utrustning där min andning, syrehalt och puls registrerades. Därefter fick jag träffa en läkare på sömnapnémottagningen som berättade att jag hade en ”rysarregistrering” som visade på grav sömnapné. Sömnapné är en kronisk sjukdom som ger allvarlig sömnstörning med omfattande andningsuppehåll. ”Du har jätte, jätte, JÄTTE många andningsuppehåll” sa läkaren till mig, en del upp till en hel minut. Syrehalten sjönk då till ”skrikande låg nivå” samtidigt som pulsen ökade kraftigt då kroppen fick panik över att inte få luft. Detta är inte livshotande men kan leda till hjärt/kärlsjukdom och stroke om man inte får behandling. Framförallt påverkas hela kroppen som inte får den vila och återhämtning som den behöver under natten.

Jag sover numera med en liten maskin bredvid mig med en slang till en andningsmask precis under näsan som tillför luft i en jämn ström hela natten. Läkaren beskrev det som att köpa ett par nya skor. Det tar ett tag att gå in dom men när man väl gör det blir de bekväma. Jag håller fortfarande på att ”gå in” detta hjälpmedel men jag ÄLSKAR den redan. WOW! vilken skillnad. Här kan man snacka om livskvalitet – att få vakna utsövd och pigg!

Ett ”rysligt” besked om ännu en kronisk sjukdom ledde ändå till en stor och positiv förändring då vi vet att god sömn är en förutsättning för god hälsa och gott välbefinnande. Jag är så glad att jag tog tag i det och lät mig utredas och är så tacksam för den hjälp som finns att få.

Nu när jag sover bättre och är piggare och vet att cancern minskar i omfattning är jag beredd och redo att gå upp i arbetstid. Fr o m 1 oktober börjar jag att jobba på 50% och det, det känns fantastiskt bra!

Lämna en kommentar