98 Första sommaren i vår nya idyll

Ni som besökte oss där vi bodde förut vet att det också var en idyllisk plats där vi trivdes väldigt bra. Det är märkligt hur man efter närmare 25 år på en plats kan flytta därifrån utan att sakna det alls! Det fick mig att tänka på en berättelse som jag hörde talas om, om en familj vars hus brann ner. Föräldrarna var förtvivlade och ropade ”Åh nej, vårt hem! Vårt hem är förstört” Då sa det lilla barnet ”Men vi har redan ett hem, vi behöver bara ett annat hus att stoppa det i!” Så klokt och så sant! De hade varandra och därmed ett hem som behövde ett nytt hus.

Vi har landat väl på vår nya plats och trivs fantastiskt bra. Det är verkligen vår idyll trots att det just nu mest ser ut som en byggarbetsplats utanför. Det är många projekt som kvarstår innan det kan börja likna en trädgård, men vi njuter i fulla drag av att vara här.

Jag tror inte att jag är ensam om att tycka att sommaren kom av sig tvärt. Efter flera veckors högtryck och värme blev det plötsligt lågtryck med ihållande regn och blåst. Men visst kan det vända igen och bli en skön sensommar. Jag för min del klarar inte av när solen ligger på och det blir för varmt. Ni som har följt min historia vet att jag vid den första omgången av strålbehandling (2014) drabbades av 2:a gradens brännskada på bröstkorgen och efter det har huden där varit extra känslig, särskilt de första åren efteråt. Men nu med pågående behandling är jag extra skör. Hela sommaren har jag haft utslag och klåda som inte har velat läka utan som blivit allt sämre.

I kontakt med min kontaktsjuksköterska på KS i veckan bestämdes det att jag skulle avbryta medicineringen (jag hade 4 dagar kvar av denna 3 veckorsperiod) då klådan är en biverkan av medicinen. Jag fick också tid till läkare några dagar senare.

Så jag har välkomnat regnet! En annan fördel med regnet är ju att det blir mycket svamp i skogen. Häromdagen gick jag ut, precis utanför vårt hus och in i skogen och hittade massor av kantareller. Samma skog som i våras gav oss ett hav av vitsippor och liljekonvaljer ger oss nu kantareller. Jag bara älskar att bo just här! Den här sommaren har vi mest haft hemester, alltså semester hemma. Vi har haft besök av vår amerikanska familj och det var intensiva men roliga och härliga veckor vi fick tillsammans. Jag minns, bland annat, den där kvällen närmare midnatt, vi hade suttit och spelat sällskapsspel allihopa, det var fortfarande ljust ute och väldigt varmt. Vi bestämde oss för att gå ner till ”vår” klippa (ca 100 meter från vårt hus) och ta oss ett dopp. Det var helt ljuvligt!

I vår hall hänger en tavla som det står ”Don´t dream your life, live your dream”. Det är också en fotoram och i den finns ett foto på en soluppgång vid vattnet alldeles vid vår tomt. Det fotot togs innan vi ens hade börjat bygga. Vi hade tomten och var här med vår husvagn. Vi gick upp tidigt en morgon och ner till vattnet för att se soluppgången. Det blev liksom symbolen för inte bara en ny dag utan för en ny spännande framtid.

Vi lever vår dröm! och dessutom har vi ett fantastiskt bageri inom 5 minuters promenadavstånd. Imorse (söndag) gick maken dit och köpte färskt nybakat bröd till frukost!

Det är härligt att drömma! En dröm kan ju vara lite luddig och slår inte alltid in. Ett mål däremot är mer konkret och genomförbart. Som när vi väl fick chansen och slog till och köpte denna tomt, då blev målet att skapa en idyll; en skön och fridfull plats för rekreation -både för oss själva och för andra. Hemmet hade vi ju redan med oss från den förra platsen, som nu bara bytte hus!

Den här sommaren har jag identifierat några andra mål, som jag ska berätta om nästa gång. Ni minns Amazonakvinnan i mig, med behov av nya mål…!

Men nu ska jag gå och göra kantarelltoast till kvällsmat!