90 Att hushålla med energin

Det har ju den senaste tiden varit mycket tal om att spara på energin i hushållet då elpriserna har gått upp. Det finns en hel del man kan göra för att dra ner på elförbrukningen, som t ex att sänka värmen, släcka lamporna när man inte är i rummet, inte låta varmvatten rinna alltför länge o.s.v.

Eftersom vi har ett nybyggt hus och en son som är solenergiprojektör och montageledare på ett företag som monterar solceller på tak, var det självklart för oss att ha solceller på vårt tak. Det är ett mycket effektivt och klimatsmart sätt att spara på elförbrukningen; att låta solen ge oss energi.

Jag har nu jobbat 25% i 3 veckor. Det känns både konstigt och bra. Konstigt för att det var så länge sen, bra för att det får mig att känna mig lite friskare och att jag åter får vara med i ett sammanhang med mina kollegor och ”göra lite nytta”. Det är roligt att träffa kollegor och jag känner att jag får energi av det, samtidigt som jag kan känna mig lite folkskygg efter 7 månaders sjukskrivning. Jag kan känna mig lite osäker på andras reaktioner. Hur mycket vet de? Vad ska jag säga när de frågar så där ”på stående fot”? Min lilla enhet vet vad jag drabbats av men alla på förvaltningen vet ju inte allt utan de blir glada att se mig igen och tror att jag snart ska vara tillbaka helt och som vanligt igen…

”Hur mår du?” -den där frågan jag ofta får och som är så svår att besvara… ”Jag mår bra” är det korta och enkla svaret, för så är det, jag mår bra för det mesta, vad man nu menar med ”bra”? -Jag mår tillräckligt bra för att orka jobba 2 tim/dag… -Jag mår förhållandevis bra trots att jag är allvarligt sjuk… -Jag mår skapligt bra… -Det är mycket som är bra… Vad svarar man? Det är komplext! ”Idag är en bra dag” blir ofta mitt svar eller ”Idag är en lite sämre dag”.

Jag hade lite otur när jag började jobba, första veckan var jag förkyld och höll mig därför hemma (jag kan jobba på distans). Andra veckan var min ”dåliga vecka” då jag var i slutet av min 3 veckors period av medicinering före 1 veckas uppehåll/återhämtning. Då är jag som tröttast och mina blodvärden brukar ligga lågt. Då är det bara att lyssna på kroppen och vila. Jag har ännu inte riktigt hittat balansen mellan min vilja och min ork. Här hemma har vi en del att fixa med då vi flyttade in strax före Jul. Det var mycket då som vi sa ”det där får vi ta sen...” som att packa upp, sortera, organisera allt som bara blev undanstuvat samt omorganisera efter att vi har bott in oss en tid. Sen är typ nu. Jag kan bli ledsen över att det blir så tydligt för mig att jag inte har den där högre/extra växeln att sätta in. När min ork tar slut då tar den slut (punkt). Jag vill så mycket och tänker att jag borde orka, men orkar bara små stunder. Då är det fantastiskt skönt att läsa och få bekräftelse i boken ”Varje dag är värdefull -konsten att leva med en kronisk sjukdom”…

…”En stor och viktig förändring är att kvinnor med spridd cancer inte orkar prestera på samma sätt som tidigare. Det är en djup sorg att inte fungera som vanligt. En kronisk sjuk människa behöver förståelse, stöd och utrymme för behandlingsvariationer. Ibland finns mer energi, ofta mindre…
…Energin är som en oinställd termostat, går inte att förutsäga, krafterna hoppar upp och ned…

Min cancer är under kontroll, det är inte den jag påverkas av , utan det är behandlingen som påverkar mig och det kan se olika ut från dag till dag. Det gäller att kunna hushålla med energin och att fatta att även det som är roligt och trevligt tar på energiförbrukningen och får konsekvenser dagen efter i form av trötthet. Jag behöver regelbunden vila för att må bra och fungera bra. Jag behöver tanka på med det som ger energi och dra ner på det som tar alltför mycket energi.

När solen skiner blir jag extra glad, tar mig en kopp te och går ut och sätter mig mot husväggen och vänder mig mot solens varma strålar som ger både mig och huset ny energi.