73 Stor frid

Jag skrev sist att en stor frustration ersattes av en inre frid och jag har även i tidigare blogginlägg skrivit om hur jag upplever frid ”mitt i stormen”. En del kanske blir provocerade av denna frid jag beskriver mitt i livets mörka passager och tror att jag förnekar eller inte riktigt tar in att jag är allvarligt sjuk. Men så är det inte, utan jag ska försöka förklara vad Guds frid innebär.

Jesus säger i Joh. 14:27 ”Min frid ger jag er, jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.”

Jesus ger inte det som världen ger. Vad ger då världen?
– behov av en tilltro/tillit till materiella saker, till framgång, förmögenhet och till vetenskap, en känsla av att du behöver prestera och vara någon som syns och räknas för att må bra, helst med ett snyggt yttre, behov av att ha kontroll och ha tilltro till dig själv och din egen förmåga och vikten av att vara oberoende osv.

Inget av det här är egentligen dåligt, men det är heller inget som kan hjälpa dig i tider av oro. Den frid som Jesus ger däremot är något helt annat, det är en djup och bestående inre frid som är detsamma som stillhet och ro för både sinne/tankar och själen, ett lugn oavsett omständigheter och som inte har ett dugg med mig som person att göra, om jag är bra och lyckad eller inte.

Enda ”haken” som jag ser det är att vi behöver överlämna oss själva helt och hållet, vår oro och vårt kontrollbehov till Gud som har all kontroll och vara beroende av honom som ger villkorslöst och utan gräns av sin kärlek och nåd. Precis som ett litet barn som är beroende av sin förälder för att få sina behov tillgodosedda och som har full tillit till sin förälder och kan kasta sig ut från en hög höjd i tilltron om att bli emottagen, så får vi kasta oss mot Gud och lita på att han håller och bär.

Ett av mina favoritbibelord (som jag skrivit om tidigare, se inlägg nr. 21) är från Fil. 4:6 ”Oroa dig inte för någonting, utan be till Gud och fråga honom om hjälp. Tala om för honom vad du behöver och tacka honom ständigt. Då ska Gud ge av sin frid som är djupare än vi någonsin kan förstå och hans frid ska skydda ditt hjärta och dina tankar…”

Det är lättare sagt än gjort att inte oroa sig för någonting, självklart gör vi det emellanåt, men här visar Guds ord att vi får ha en pågående och vardaglig kontakt med Gud. Han vill veta vad vi tänker, vad som bekymrar oss och vad vi behöver, han vill att vi frågar honom om hjälp, men också kommer ihåg att tacka honom för det goda i våra liv. Det finns alltid alltid något att vara tacksam för! Då får vi hans frid som egentligen inte kan förklaras utan bara erfaras.

Jag vill verkligen uppmuntra dig att pröva och överlämna dina bekymmer och din oro till Jesus och bjuda in hans frid i ditt inre. Det behöver inte vara svårare än att du djupandas. Andas in Jesus och andas ut din oro!

Något som vi är bra på, det är att hämta upp vår oro igen och bära omkring på det efter att vi har överlämnat det åt Jesus… känns det igen? Det var något min kloka syster ofta sa ”when you leave it to Jesus, leave it there!” Det är en bra tillitsövning! När du lämnat din oro till Jesus, lämna kvar det där!

Nu är det inte så att jag alltid känner mig fylld av frid och aldrig oroar mig, det gör jag! Men oron får sällan övertaget och jag väljer att släppa min oro till honom som sa ”min frid ger jag dig, låt inte ditt hjärta oroas…” Jag väljer att lita på att han tar emot mig och bär mig genom allt.