Förra veckan träffade jag min samtalsterapeut för ett avslutande samtal. Emellanåt under dessa 6 år har denna kontakt varit som en ”livlina”, något att hålla fast vid, återkommande, lugnande och hoppfullt -att det kommer att bli bättre. Jag har fått sätta ord på mina känslor och farhågor hos någon som har lyssnat, sett, förklarat, bekräftat, som har känt igen symtom och reaktioner och som har fångat upp signaler. Hon har bromsat mig när det har behövts och puttat på mig när det har behövts. Det har varit ett viktigt stöd, men nu har vi avslutat och det känns bra. Jag klarar mig nu!
I samband med detta samtal på KS upptäckte jag ett fint ställe, vid huvudentrén på ”Nya Karolinska”, det med stora bokstäver på väggen Rum för stillhet och jag drogs dit. Det var som ett kyrkorum, med möjlighet att tända ljus och att be. En plats för eftertänksamhet, stillhet, sorg och förtvivlan, men också av frid och hopp. Jag satt där en stund tillsammans med den Gud som jag känner och som alltid omger mig med sin frid och som fyller på med styrka. Jag tackade för livet, för hälsa och för en hoppfull framtid. Det är stort!
Jag har under flera års tid haft en tjänst på 80% på jobbet, så när jag inte längre var sjukskriven har jag ändå varit ledig en dag i veckan, vilket har känts lagom. Nu har jag fått möjlighet att gå upp till 100% (för att vara med i ett projekt om 35 timmars arbetsvecka, som dras igång till hösten på min arbetsplats). Jag blir av med en hel ledig dag i veckan, men kommer bara att arbeta 3 timmar mer i veckan och få heltidslön, vilket ju inte är så dumt!
Det kommer att bli en omställning och det gäller att fortsätta vara lyhörd för kroppens signaler. Jag simmar 2 gånger i veckan och i den mån mina fötter tillåter går jag stavgångspromenader. Jag känner att detta hjälper mig både fysiskt och psykiskt och ger energi.
Jag har under våren också gått med i församlingsledningen igen efter ett uppehåll, och det är ju både tidskrävande och känslomässigt engagerande, men det känns så rätt! Också det är en balansgång och det gäller att inte ta på sig för mycket. Men jag tror att det är något som jag med tiden har blivit bra på. Jag är medveten om mina begränsningar men jag tänker inte låta de styra mitt liv. Jag vet var min kraftkälla är och jag är bra på att skapa rum för stillhet.
Allt förmår jag genom honom (Jesus) som ger mig kraft (Fil. 4:13)
Finda72 