19 Lucia med ”rosa bandet” om midjan

Okategoriserade 1 minut

Julen närmade sig och jag blev allt tröttare efter varje behandlingsdos och kände mer och mer av biverkningar.
Som jag skrivit tidigare har min familj varit ett stort stöd, och de har visat det på så många olika fina sätt.

2013 gick äldsta sonen i 9:an och klassen skulle utse årets Lucia och bestämma tema för Luciaframträdandet på skolan. Temat de valde var ”Rosa bandet” och pengarna som samlades in skulle gå till cancerfonden. Tjejerna i klassen tyckte i jämställdhetens namn att det var dags för en kille som Lucia. Min son valdes och hade, som tärnorna, rosa band om midjan. Det var en otroligt fin upplevelse och sonen gjorde ett värdigt framträdande som Lucia och i bakgrunden på storbildsskärm visades foton på klassens anhöriga som drabbats av cancer som de ville visa sitt stöd till på detta sätt. Ett foto var på mig och sonen och det stod ”min mamma”. Lokaltidningen var på plats och sonen hamnade på första sidan på själva Lucia-dagen. ❤

Den 19 december var min sista cellgiftsbehandling och innan dess hade jag julpyntat och gjort det mesta klart till Jul då jag visste att jag skulle ”ligga däckad” i flera dagar efter behandlingen. Vi hade en lugn och mysig Jul och jag mådde förhållandevis bra under Jul- och Nyårshelgerna men blev efter det helt sänkt och orkade ingenting. Att gå ner och upp för backen till brevlådan var en otrolig kraftansträngning. Jag minns att jag ringde min läkare och var frustrerad över hur trött jag var trots att det hade gått en månad sedan avslutad behandling. Hon sa ”det har ju bara gått en månad! Biverkningar efter cellgifter kan sitta kvar i kroppen i upp till 2 år…!” Just den informationen hade gått mig förbi och det var ett surt piller att svälja.

Det värsta var väl ändå över nu i alla fall. Strålbehandling kvarstod, men det var ju ”bara” 5 veckor och påverkade inte kroppen lika mycket (trodde jag!) sen så, skulle jag ju vara frisk och pigg igen…

Profilbild för Okänd

Publicerad av finda72

Kul att du har hittat hit! Här vill jag dela med mig av livet -i både dess med-och motgång. Jag kallar bloggen Finda72 av den enkla anledningen att jag heter Finda i mellannamn och är född 1972. Finda är ett afrikanskt namn som betyder ”tredje flickan” på det stamspråk i den lilla byn i Liberia där jag föddes. Den här bloggen handlar om att få besked om bröstcancer två gånger på fyra år, om att genomgå tuffa behandlingar och om att bli frisk men ändå vara patient… Och så, 5 år efter andra omgången bröstcancer få diagnosen MBC metastaserad (spridd) bröstcancer, vilket innebär kronisk cancer med behov av behandling resten av livet. Men att trots det känna hopp och glädjas över det goda som livet ger. Den handlar om min Gudstro och vad den betyder för mig, hur den har varit och är mitt säkra fäste, mitt ankare när livet har stormat som mest. Hoppas du vill följa med!

Publicerat

En reaktion till “19 Lucia med ”rosa bandet” om midjan”

Lämna ett svar till maria65a Avbryt svar