18 Bara vara

Stödet från nära och kära, släktingar, vänner, bekanta och kollegor blir otroligt viktigt och värdefullt när man är sjuk. Att få känna sig ihågkommen, ta emot telefonsamtal, sms, blommor, paket, få åka iväg på små fikastunder och utflykter mm var sådant som piggade upp tillvaron och som jag uppskattade mycket.

Men, jag hade också ett stort behov av att få vara för mig själv, i stillhet. Jag fick under hösten möjlighet att åka på en ”tyst retreat” som hette ”Bara vara”, ute på vackra Singö vid havet. Det var en fantastisk helg som gjorde mig gott. Detta, att dra sig undan, att bara få vara i nuet, i stillhet är något som jag uppskattar mycket och gärna gör emellanåt. För mig är det ett sätt att vårda ”mitt inre”. Att stänga ute allt brus, allt som stör, alla yttre omständigheter, få andas in Gud och andas ut mina bekymmer. Det är både stärkande och läkande. Att också ta tid att läsa och meditera/reflektera över Guds ord gör att jag kan få klarhet och få nya perspektiv som för mig framåt.

Det har absolut funnits stunder då jag inte har orkat eller känt för att läsa bibeln eller ens be, då jag har känt mig både modlös och kraftlös. Men då har jag ibland istället bara lyssnat på lovsång (tonsatta böner/sånger om Gud) vilket är som ”balsam för själen”. Jag har också fått uppleva styrkan i att få förbön, dvs att andra ber för mig. Det har betytt enormt mycket och jag har verkligen känt mig buren. På detta sätt har min församling varit ett stort stöd och jag är så tacksam och glad över min församling och alla underbara vänner och trossyskon jag har där.

En av mina favorit lovsånger heter Hörnsten och här är en del av texten:

”Jesus Krist hörnsten är, svag blir stark i frälsarens famn, i livets storm han Herre är överallt… När jag är trött och i beråd, jag finner vila i hans nåd.
När stormen yr kring strand och skär, har jag mitt säkra fäste där…”