6 Märkt av sjukdom

Jag vet att det inte är så enkelt som att ”sätta punkt” efter en sjukdom som cancer, som att man stänger den dörren och lever ostört vidare. Nej, det lärde jag mig efter första gången jag hade cancer 2013. En cancersjukdom får man lära sig att leva med och förhålla sig till som en del av ens liv. Man blir aldrig mer densamma igen.
För mig är det fysiskt väldigt påtagligt, båda mina bröst är bortopererade och i samband med de operationerna togs flera lymfknutor i armhålan bort då de var angripna av metastaser. Som en följd av det drabbades jag av en kronisk (obotbar men behandlingsbar) diagnos -ett lymfödem i höger arm; en svullnad pga skadat lymfsystem.

Men den intensiva behandlingen med cytostatika/cellgifter och strålning är över. Tack vare de tuffa och nedbrytande behandlingarna anses jag vara frisk. Fast jag är ändå patient på ”Onkologisk mottagning för bröstcancer” på Karolinska sjukhuset (KS) under flera år framöver, för uppföljningar, undersökningar och förebyggande medicinering och behandlingar. En gång var sjätte månad ska jag in till KS för att få behandling intravenöst; zoledronsyra, som ska stärka och skydda mitt skelett, och en gång var tredje månad får jag en spruta; zoladex, som försätter mina äggstockar i vila, så att de inte ska producera hormoner, vilket gör att jag ”kastas in” i klimakteriet -med allt vad det innebär…! Så… visst pågår det i allra högsta grad. Det är en märklig känsla, att vara frisk från cancer, men samtidigt vara patient och i behov av fortsatt behandling och medicinering, och dessutom vara påverkad både fysiskt och mentalt av de mediciner som ska förhindra ny cancer…

Det är den balansgången  jag måste förhålla mig till nu. -Glad och tacksam att ”det är över” att jag anses vara frisk, men samtidigt pågår det för fullt. Varje dag blir jag påmind om det när jag tar mitt piller, när jag ser min ärrade kropp, min svullna arm och när jag känner av biverkningar i form av stela leder, onda fötter och trötthet (mer mental än fysisk). Är det den jag är nu? märkt av sjukdom, överlevare av cancer två gånger, eller? Hur ska jag identifiera mig nu? Det var på så vis enklare när jag var helt sjukskriven och den intensiva behandlingen pågick, då var jag sjuk! Nu förväntas det att jag ska vara som vanligt när jag är frisk… Jo, jag anses vara frisk, men… det finns inte längre något som ”är som vanligt”, det har det inte gjort sen den där dagen i provrummet på Kapp Ahl i juli 2013, vilket jag kommer att återkomma till.