144 Att skärpa blicken

Min läkare på ASIH är verkligen helt fantastisk, ja det är alla på ASIH -mina änglar i människoform! Läkaren såg till att jag fick en tidigare tid till DT-röntgen än planerat och redan dagen efter den var gjord ringde hon mig och berättade att hon hade ringt till röntgenläkaren angående ascites/bukvätska, som bekräftade att det fanns ”tömningsbar mängd”, vilket min läkare trodde sen tidigare och som jag har känt av. Senare samma dag bokades en tid för ascitestappning till veckan efter. Det känns så skönt att inte själv behöva ”ligga på” för att det ska hända något. Resten av röntgensvaret, gällande metastaser får jag av min onkolog, ca 2 veckor efter utförd röntgen. Det är alltid en jobbig väntan då man förbereder sig för det värsta men hoppas på det bästa. För oss som lever med spridd bröstcancer kan det se väldigt olika ut, beroende på var metastaserna finns i kroppen och vilken typ av behandling man får. Men vi har alla det gemensamt att en DT-röntgen görs var 3:e månad, och att leva i den ”3-månaders intervallen” är många gånger påfrestande och svår.

Vår samtalsledare för LEVA-gruppen för oss med spridd bröstcancer på Amazonas bröstcancerförening i Stockholm, gav oss en mental övning; att se en gammaldags våg med två vågskålar framför oss. I vårt fall är det lätt att den ena vågskålen sjunker ner med vår oro, dystra tankar och rädslor och vi känner oss tyngda. För att motverka den känslan och kunna må lite bättre behöver vi fylla den andra vågskålen med tacksamhet! Det gör vi genom att tänka på och fokusera på det vi har att vara tacksamma över i livet. Jag kan ju inte annat än hålla med -ni som följer mig vet att jag försöker leva efter den principen. Hur svårt och mörkt livet än må vara, så finns det alltid något att vara tacksam för. Det tar inte bort det svåra, men det hjälper en att känna sig mindre tyngd, det har jag upplevt så många gånger. Ibland kan vi behöva skärpa blicken lite för att se det som finns att vara tacksam över. Precis som när man är i skogen och plockar svamp. Först tycker man att man inte ser några alls, men om man sätter sig ner på huk och liksom skärper blicken så finns dom där!

Ni som följer mig vet också att jag och min familj alltid firar Thanksgiving i november med ”Turkeydinner & Pumkinpie”. För oss blir det ett sätt att ”skärpa blicken” och mitt i höstmörkret fokusera på det vi är tacksamma över. Jag tror att ju mer vi söker efter det goda i livet, desto skarpare kommer vi att se och vi får uppleva hur den där vågskålen med svåra och jobbiga saker får motvikt och livet kan kännas lite lättare.

Mitt liv känns bokstavligt talat lättare nu med 4 liter mindre vätska i magen! Jag är så tacksam över den hjälp jag får av ASIH som nu kommer dagligen för att tappa ur vätska. Dränageslangen kan sitta i upp till en vecka. Hittills har det kommit drygt 4 liter. Det känns så mycket bättre i magen nu, det där obehaget och trycket som jag har känt är borta.

110 Det vanliga är det viktiga

Några dagar inpå det nya året åkte vi hela familjen (8 vuxna, en 1-åring och en hund) till Järvsö i Hälsingland där vi hyrde ett hus. Så tacksam att få börja detta nya år tillsammans med familjen -min stora lycka! Det blev en härlig helg med mycket utevistelse (trots kylan! -25 som kallast) och innemys med sällskapsspel.

I bilen på vägen upp till Järvsö, lyssnade vi på pastor Tomas Sjödins vinterprat i P1 från nyårsafton. Han talade bland annat om att det vanliga är det viktiga. Det är det vanliga, vardagliga och enkla, det som vi ofta tar för givet, som ändå är det viktiga och mest värdefulla i livet. Jag delar verkligen den tanken och för mig har just detta blivit så tydligt i och med min sjukdom – en större insikt i vad som är viktigt. Då kan det vara något så vanligt och enkelt som att grilla korv utomhus över öppen eld med familjen en kall vinterdag som ”sticker ut” och blir till ett värdefullt minne att bevara. ”Det är de små stunderna som gör livet stort”.

När jag på nyårsdagen, min vana trogen, summerade året som gått (ett bra sätt att minnas, reflektera, lämna det gamla för att kliva in i det nya) kunde jag konstatera att 2023 års ”ledord” för mig varit Glädje och Acceptans. Visst är det underbart! – att under ett år av kris och invänjning av cancerbehandling så har glädjen varit påtaglig.

Alldeles i början av året fick jag ju en rejäl dos av ”glädjens olja” (läs gärna inlägg nr. 85). En dikt som följt mig genom året är Margareta Melins dikt ”Denna glädje som du föder i mitt hjärta, den är annorlunda, oförklarlig, underbar. Mitt i det svåra finns den där, bubblar under allt besvär, en källa som ger hela kroppen liv”. En annan stor anledning till glädje har förstås också varit att få följa mitt älskade barnbarns utveckling på nära håll under hans första år. Hans namn Ishaq betyder ”Han som skrattar/Kommer med glädje” ❤

Under året nådde jag också en acceptans och förstod att jag behöver leva med, inte emot min sjukdom och då upplevde jag också en större sinnesro. Jag kunde också börja jobba, först en period på 25% och sedan på 50% vilket ger mig en känsla av sammanhang och vanlighet.

I min samtalsgrupp som heter LEVA på bröstcancerföreningen Amazona, brukar vi prata om att leva med denna sjukdom är som att vara på ”a bumpy road” (en ojämn, guppig väg) och det är det vi har att förhålla oss till, att det går upp och ner. Strax före Jul hade jag ett samtal med min läkare som berättade (efter senaste röntgen) att tumören på äggstocken har börjat växa lite igen och jag ska därför prova med en ny medicin. Min läkare var inne redan i höstas på att byta eftersom jag har besvär med hudreaktion och klåda, men då sänkte vi dosen istället. Det kan vara en anledning till att tumören började växa. Men läkaren sa ”Jag är inte orolig och det tycker jag inte att ni ska vara heller”. Det är så här det är, det går lite upp och lite ner, lite fram och lite tillbaka. Den nya medicinen heter Verzenios och ska tas 1 tablett på morgonen och 1 på kvällen utan uppehåll. Jag hoppas nu slippa klåda och andra jobbiga biverkningar. Men , det säger ju sig självt att en sådan stark medicin som ska bromsa tillväxt av nya cancerceller påverkar kroppen. Den andra behandlingen som jag har i kombination med medicinen är injektioner var 4:e vecka som också påverkar och framförallt ger trötthet/orkeslöshet.

På en av årets allra första dagar, den 2/1 läste jag följande uppmuntrande ord från min andaktsbok; ”När din värld känns mörk kan du få ett ljusare perspektiv genom att fokusera på mig. Vila i min närvaro och hör mig säga ”min älskade, jag är din glädje”.

Det tar jag med mig in i detta nya år. Jag gläds över det vanliga och framförallt över att jag får vila i Guds närvaro -Han som gör det möjligt för mig att mitt i det svåra och mörka kunna känna glädje och hopp.

107 Tack! -för både rosor och törnen

Jag har mycket i mitt liv som jag är tacksam för, bland annat för vårt fina hus som blev så bra och som vi har bott i i precis 1 år nu. Jag är också så tacksam att jag klarar av att jobba 50 %. Det var ett mål som jag hade för 1 år sen, då jag inte visste om jag någonsin skulle kunna jobba alls igen.

Det finns studier gjorda bland annat vid Harvard Medical School i USA som visar att tacksamhet är ett bra botemedel mot känslor som avund och besvikelse. Att uttrycka sin tacksamhet över det man har, skapar glädje och en känsla av välbefinnande. Enligt forskningen så leder tacksamhet till bättre relationer, bättre psykisk hälsa och minskad stress. Du blir mindre aggressiv, sover bättre och får en bättre självkänsla. (Pernilla Eklund, Soultools /ByEmmaLena) Att skifta fokus från det vi inte har, det som skapar frustration och besvikelse till det vi faktiskt har och kunna uppskatta det, leder till ett bättre mående.

Alla har vi sämre dagar då vi känner av det som inte är så bra eller lätt och det är okej! Det handlar inte om att bortse från eller förminska de jobbiga känslorna som vi kämpar med och sätta på sig en glättig fasad av att vara tacksam. Tacksamhet är ett val och inte en känsla. Det räcker med att du vet att du uppskattar vissa saker i ditt liv. Det kommer att göra skillnad om du tänker på vad du har runt omkring dig som du uppskattar. Men det är också bra att i ord uttrycka vår tacksamhet och vad vi uppskattar, till Gud, till familj, vänner och kollegor. Det skapar ”ringar på vattnet” -det blir en positiv effekt som sprider sig.

Bibeln är full av uppmaningar att vara tacksam, att uttrycka sitt tack. Så bibliska principer och nycklar för ett ökat välmående fanns långt före dagens forskningsresultat! Men, det här med att vi ska tacka för våra svagheter (som jag avslutade det senaste inlägget med) där går väl ändå gränsen…?! Det kan väl inte vara meningen, eller… ?

I 2 Kor. 12:7-10 kan vi läsa om hur Paulus (brevets författare) berättar om en tagg som ständigt sticker honom och att han har bett Gud ta bort den. Då har han fått till svar ”Min nåd är allt du behöver. Ju svagare du är, desto mer kan min kraft verka”. Paulus säger ”Därför vill jag skryta över min svaghet för på grund av den kan kraften från Kristus verka i mig… När jag är svag då är jag stark”.

Därför är det faktiskt både möjligt och rimligt att tacka för svaghet -för i min svaghet blir Guds kraft i mig större och mer påtaglig. Eftersom jag vet att Guds kraft är så mycket bättre än min egen så vill jag ju ha mer av Guds kraft i mitt liv.

Det finns en gammal psalmsång som heter ”Tack min Gud…” och en av verserna börjar så här ”Tack för rosorna vid vägen, tack för törnen ibland dem…” Kanske är det så att vi behöver lite törnen och taggar ibland för att verkligen se och uppskatta de vackra rosorna som livet ger? Att rosor har taggar är ett skydd mot exempelvis växtätande djur. Tänk om det är så att ”våra taggar” som vi tycker stör och sticker oss faktiskt är ett skydd mot att inte hamna i sådant som är värre för oss? och som liksom håller oss ödmjuka och beroende av Gud? -Han som vet vad som bäst för oss och som vill att vi ska lita på honom. Han som håller ett stadigt grepp om oss -om vi tillåter att han är vårt skydd och vår styrka.

Jag tackar inte Gud för att jag har cancer, men för möjligheten att se och njuta av ”livets rosor” som jag uppskattar så mycket mer nu än innan jag blev sjuk. Jag väljer att tacka Gud under livets alla omständigheter, för när jag är svag då är jag stark -på grund av att Guds kraft är i mig, bär och håller mig uppe.

106 Guds alltid närvarande styrka

Idag blir det ett lite kortare inlägg, ett inlägg som jag ”plankar” rakt av från min andaktsbok av Sarah Young ”Jesus varje dag – Upplev glädjen i Hans närhet”. Jag läste dagens text och kände att det passar så bra in på det jag skrev sist om att vara stark i Guds närhet. Jag blev uppmuntrad av denna text och hoppas att du också får bli det!

”Jag, Herren är din styrka. De dagar då du känner dig stark talar den här sanningen kanske inte så kraftfullt till dig. Men den är en livlina, full av uppmuntran och hopp och den finns alltid tillgänglig för dig. Så fort du känner dig svag kan din brist på styrka hjälpa dig att vända dig till mig och gripa tag i denna pålitliga livlina. Du kan när som helst ropa till mig: ”Herre, rädda mig!” Låt min nåd bli din tröst. När det känns som om du håller på att sjunka i dina svårigheter är det oerhört viktigt att du håller fast i något som inte kommer att svika dig, något som du litar på av hela ditt hjärta. Min mäktiga närvaro inte bara styrker dig, den håller dig nära mig och släpper inte taget om dig. Jag har ett stadigt grepp om dig, min älskade. Eftersom jag alltid är nära behöver du inte vara rädd för svagheten. Faktum är att min kraft fullkomnas i din svaghet; de kompletterar varandra perfekt. Så tacka mig för dina svagheter – och lita på min alltid närvarande styrka.”

Nu ska jag gå och fylla en stor kalkon med olika godsaker och få in den i ugnen. Idag samlas vi hela familjen för att fira Thanksgiving, som ni vet vid det här laget, är en viktig och fin tradition för oss sedan flera år tillbaka. Nästa inlägg kommer att handla just om tacksamhet. Jaa tänk att vi till och med kan tacka Gud för våra svagheter…

100 En Tackpsalm

Jag har nu kommit till det 100:ade blogginlägget! När jag började för 5 år sen hade jag ingen aning om hur länge det skulle pågå. Jag ville dela med mig av mina erfarenheter av att ha drabbats av bröstcancer 2 gånger inom 4 år. När jag den andra gången fick besked om ny cancer, vet jag att jag beskrev det som att ha rest sig och repat sig något från en boxningsmatch, för att då bli nedknockad igen…

Jag har även efter det gått igenom många svåra saker, min älskade systers död till exempel. Det är nu exakt 2 år sen hon lämnades oss för en bättre värld ❤ och för ganska så precis 1 år sen fick jag diagnosen MBC metastaserad bröstcancer med tumör på äggstocken och ett band av små metastaser på bukhinnan. Bloggen har därmed fått fortgå och nu har jag alltså nått 100 inlägg.

Och med det vill jag dela Ps. 100 från en speciell bibelöversättning som heter ”The Message”, som tar sitt avstamp i den hebreiska ursprungstexten och landar rakt in i vår tid. Det är en tackpsalm och det kan tyckas märkligt att jag väljer en sån psalm med tanke på allt jag gått igenom. Men det jag har försökt och velat förmedla i min blogg är den glädje och tacksamhet jag känner över LIVET -allt det goda och härliga, allt ifrån att leva ”här och nu” och upptäcka och förundras över det lilla och fina i tillvaron, till att ha drömmar och mål och se framåt. Och det jag framförallt har velat förmedla och beskriva, är hur min Gudstro bär mig genom allt. Gud är mitt säkra fäste när stormarna yr och i Hans närhet hämtar jag styrka, glädje och frid. Det svåra och jobbiga försvinner inte men det får inte lika stort utrymme i mina tankar. ”Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro… och… i dödskuggans dal är han med mig” (Ps. 23) Men nu till Ps. 100 och min hyllning till Gud för hans omsorg och trofasthet hela denna tid.

”Upp och hoppa! Applåder för GUD! Gläd honom med ditt skratt, sjung dig in i hans närhet.
Det ska du veta; GUD är Gud och Gud GUD. Han skapade oss, inte vi honom. Vi är hans folk, hans välskötta fårahjord. Stig på. Lösenordet är ”Tack!”. Känn er som hemma, lovorda honom, tacka honom, tillbe honom. För GUD är skönheten själv, han är kärleken som ger allt, han är trogen för eviga tider.”