133 Allt har sin tid

Jag har en almanacka för 2025 där det på framsidan står ”Allt har sin tid”. Det är från ett bibelord i Pred. kap. 3 där det står ”Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen… en tid att gråta, en tid att skratta, en tid att sörja och en tid att dansa… Allt har han (Gud) gjort skönt i sin tid” För mig är det en befriande tanke, att allt har sin tid. Särskilt nu då jag efter nästan ett halvt års heltidssjukskrivning fortfarande kan tycka att det känns konstigt att inte ladda och planera för en ny arbetsvecka och inte åka till jobbet en måndag morgon. Allt har sin tid och nu är tid att fokusera på min hälsa och på att klara av en tuff behandling. Numera kan jag tycka att det ändå känns helt okej att inte jobba, jag vet att jag inte skulle orka det ansvar och den stress som det ju ofta är på ett socialkontor. Som väl är har jag ett kompisgäng från jobbet som träffas med jämna mellanrum och delar livet blandat med mycket skratt, vilket jag uppskattar mycket.

Det jag däremot har lite svårare att acceptera och som jag fortfarande brottas med, är den där balansgången mellan vilja och ork… Jag märkte det bara häromdagen (2 dagar efter behandling) då jag troligtvis ansträngde mig lite väl mycket. Jag var iväg hela dagen och bland annat simmade och sen var ute på promenad med minsta barnbarnet i drygt en timme i vårsolen medan han sov i vagnen (dagen innan hade jag dessutom varit i Stockholm och träffat mina medsystrar i samtalsgruppen…). På kvällen fick jag lite feber och gick och la mig och sov i 11 timmar i sträck. Feber var kroppens sätt att signalera att ”nu behöver du vila och ta det lugnt”. Det är så svårt att inte alltid låta viljan styra. Jag behöver påminna mig om att leva ett ”randigt liv”! (se gärna inlägg nr. 116). Så denna vecka, min andra behandlingsvecka i behandlingscykeln, kommer jag att ta det lite lugnare!

För att själen ska må bra, tror jag att vi behöver landa i att allt har sin tid, att inte streta emot utan acceptera den tid som är och samtidigt kunna se framåt, att en ny tid kommer.
Just nu är vårens tid här. Ljuset återvänder och naturen väcks till liv. Så underbart! Jag öppnar altandörren och låter vårluften strömma in tillsammans med härligt fågelkvitter. Jag sätter mig tillrätta bland mina lådor med pysselgrejer och börjar skapa i min kreativa bibel, låter färg och form ge uttryck för min tacksamhet över livet och den tid som nu är.

105 Var Chazaq -stark & modig

När jag var på den kreativa retreaten var temat för helgen Jesu ord ”Jag är med er alla dagar” (Matt. 28:20). I bibeln finns inget löfte om ett problemfritt liv utan sorg och smärta, utan tristess och besvikelse. Men, det finns löfte om att Gud är med oss alla dagar, dvs ALLTID.

I Jos. 1:9 står det ”Var stark och frimodig/modig… Var inte rädd eller förfärad för Herren din Gud är med dig…” I somras hörde jag en predikan utifrån Jos. kap1 och det hebreiska ordet för stark (och modig) är Chazaq. Det har fastnat hos mig och jag intalar mig själv ibland att ”jag är chazaq” och det blev en bibelsida om detta som jag skapade under retreaten; Chazaq -be strong and courageous. God is with you always.

Med en allvarlig och kronisk cancersjukdom känner jag mig oftast allt annat än stark och modig. Men med vissheten om att jag inte går ensam utan att Gud alltid är med mig, får jag styrka och mod.

Det här fick mig att tänka på ett tillfälle när min äldsta son var 4 år. Han hade alltid sitt lilla svärd i skumgummi med sig och kände sig då stark och modig. (Vi vuxna skulle ibland behöva vara lite som en 4-åring!) En dag när vi kom hem från jobb och dagmamma hörde vi ett konstigt ljud från köket och barnen såg att jag stelnande till och blev rädd. Då steg min 4-åring fram och ställde sig framför mig med svärdet i högsta hugg och sa ”Var inte orolig mamma, jag ska skydda dig!” Det visade sig att det var en fågel som hade kommit in och flög runt, desperat för att hitta ut.

Min 4-åring var chazaq -han kände sig stark och modig med sitt svärd. I Efesierbrevet kap 6 står det att vi kan ikläda oss Guds vapenrustning som skydd mot det onda, där svärdet symboliserar Guds ord.

I Josua kapitel 1 säger Gud vidare ”Jag ska inte lämna dig eller överge dig”. Guds närvaro i mitt liv beror inte på mig, om jag är ”lyckad”, har en stark tro eller alltid tar tid för Gud i bön och bibelläsning. Gud är inte mer eller mindre med mig. HAN ÄR ALLTID MED MIG. Han överger mig inte om jag misslyckas eller tvivlar eller vänder mig bort från honom. Jag kan ha sådana perioder i mitt liv då jag känner mig långt från Gud men det betyder inte att Gud har lämnat mig eller inte bryr sig om mig. Han står kvar! som den fasta klippan, trygg och beständig oavsett väderlek.

Vi kan välja, att ha Gud som någon som vi vet finns där utan att ha någon direktkontakt med. Eller så kan vi välja att interagera och kommunicera med Gud i vår vardag och dela vårt liv och inre med, i både med- och motgång. Att leva i Guds närvaro på det viset blir mer påtagligt och framför allt mer spännande och roligt. Vad jag försöker säga är att Gud är alltid med oss, men det är upp till oss hur vår relation ser ut. Gud tränger sig inte på eller propsar på vår uppmärksamhet.

I Jak. 4:8 står det ”Närma er Gud så skall han närma sig er”. Vi behöver ta initiativ till en djupare och mer innerlig närhet till Gud. När vi inser vårt behov av Guds närhet och hungrar efter hans ord för att bli mätta/tillfredsställda då ger Gud av sitt överflödande liv. Då blir Gud någon som inte ”bara är med oss” utan som mättar oss med sitt goda, som hjälper oss i detaljerna i vår vardag, som skyddar oss och får oss att känna oss starka och modiga.

104 Skapad för att skapa

När jag var långtidssjukskriven på heltid 2017 började jag att måla i ”målarböcker för vuxna” och fann det väldigt rogivande och avkopplande. Det blev som en ny hobby för mig. När det några år senare kom en ”Kreativ Bibel” översatt på svenska visste jag direkt att det var vad jag ville ha. En bibel med breda marginaler och med vissa sidor med förtryckta bilder att måla/fylla i (jag har tidigare skrivit om detta i inlägg nr 62).

För mig är detta mycket mer än en ”hobby” -mer än en stunds avkoppling och mer än roligt skapande. Det är stunder då jag fokuserar på Guds ord och lyssnar in vad Gud vill säga till just mig just nu. Och utifrån det skapar jag fina sidor i min bibel med ett bibelord/vers i fokus. För mig är det ett sätt att umgås med Gud och både bredda och fördjupa min bibelläsning. Det blir ytterligare en dimension som också gör det lättare att komma ihåg bibelordet.

Jag är med i ett nätverk för Kreativ Bibelläsning och kvinnan som leder detta har som devis ”Skapad för att skapa”. I bibelns första kapitel får vi ta del av Guds skaparkraft och stora kreativitet. Sen skapade Gud människan till sin avbild/lik Gud. Alltså har vi kreativitet och förmågan att skapa inom oss. Vi kan använda det på många olika sätt men ett sätt är att ära Gud med det vi skapar. Det handlar inte om att prestera och göra ”så fint som möjligt” utan om att uttrycka sin glädje och tacksamhet över livet och Guds godhet och ibland även få ge uttryck för det som gör ont och är svårt.

Det finns forskning som visar att det finns en tydlig koppling mellan kreativt skapande och psykiskt välbefinnande. Bland annat minskar stresshormonet kortisol kraftigt i våra kroppar vid kreativt skapande (kurera.se). Kreativt skapande har både en lindrande och en läkande effekt.

Jag har precis haft förmånen att få vara på ”Kreativ Retreat” i helgen med ett härligt gäng från ”Kreativ bibelläsning” och ”Kreativ tro”. Vi var i en underbar miljö i Bjärka Säby slott (från 1700-talet) där vi vissa stunder umgicks under tystnad med att testa och skapa med olika metoder, material, färg och form i våra biblar. Vi fick undervisning, tips och råd, men det betonades även att hitta sin egen stil. På morgonen och kvällen gjorde vi Tikva (som på hebreiska betyder hopp) som är avslappning och stretching på kristen grund. Vi hade fina andakter med bön och lovsång, vi fick god mat och hade en fin gemenskap.

Minns ni att jag tidigare skrev om vikten av att ha något att längta till? (inlägg nr. 99) Denna helg har varit något som jag har längtat till och sett fram emot och nu känner jag mig så välsignad och inspirerad. Det har verkligen varit välbefinnande för både ande, själ & kropp. Nu längtar jag redan till nästa Kreativa Retreat! Men tills dess fortsätter jag här hemma med mina stunder av kreativt skapande i bibeln som ger lugn och ro, som sänker stressnivån men som framförallt sveper in mig, som en varm filt, i Guds trygga och fridfulla närvaro.