Det går lite tid mellan blogginläggen numera, för jag tänker att det inte finns så mycket som ni skulle tycka är intressant att läsa om mig! Det mesta i livet rullar på, om än inte riktigt som vanligt pga det rådande läget med stor smittrisk.

Det som är nytt och som gör att det verkligen inte känns som vanligt är att yngsta sonen (16 år) har flyttat hemifrån. I höstas drabbades han av utmattningssyndrom, blev heltidssjukskriven och har inte gått i skolan sedan dess (jag har fått hans tillåtelse att skriva om det). Han har nu börjat må så mycket bättre vilket vi är glada för. Av olika anledningar, bl a för att underlätta vardagen för honom (då vi bor en bit utanför stan) och därmed hans tillfrisknande, har han flyttat in till sin faster och farbror, som är helt fantastiska som har öppnat både sina hjärtan och hem för honom. Det är tomt här i veckorna utan honom, vilket känns i mammahjärtat, men han trivs bra och mår bra och det är huvudsaken. Det är underbart att se den stora skillnaden från i höstas och hur han genom detta har utvecklats både som människa och vuxit i sin tro och i sin musikaliska gåva.

Ett bibelord som funnits inom mig en tid är Ps. 46:2
”Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden väl beprövad”
Detta att vända sig till Gud i sin nöd och be om och få erfara Guds hjälp, är en väl beprövad metod, dvs många har prövat och upplevt att det fungerar, det är något som går att lita på! I alla generationer och genom hela världshistorien har man i både personliga och globala kriser vänt sig till Gud och funnit hjälp. Detta är ett ord att lita på! Våga prova du också!
I min familj har vi fått uppleva det många gånger och i generationer före mig, jag ska berätta om några exempel i blogginlägg framöver.

För övrigt njuter jag av en lite lugnare tillvaro som coronapandemin orsakar. Hos oss tillbringas denna söndag med att mannen och sönerna spelar monopol tillsammans och jag, förutom att skriva detta blogginlägg, har lite hemma-spa med hår-fot-och nagelvård medan regnet öser ner utanför.

Hur det går med min livsstilsförändring…? Jo, men det går…!! om än det har gått lite upp och ner med en del slarv en period, men nu är jag ”back on track” och vågen börja peka neråt igen! 🙂 Jag har målet i sikte och vet vad jag kämpar för!

Vilken märklig tid vi lever i just nu, med ett virus som lamslår hela världen och som leder till så stora konsekvenser inom allt från ekonomi till events.

För egen del påverkar det mig främst privat (ännu inte så mycket på jobbet förutom färre fysiska möten och mer hemarbete, men då jag har två gymnasieungdomar hemma från skolan åker jag hellre till kontoret där jag får mer arbetsro!) Men privat kommer det att bli en stor skillnad nu framförallt på söndagarna då det tillåtna maxantal för sammankomster är 50 personer och vi därmed inte kan ha gudstjänster. Det känns väldigt konstigt och trist. Däremot produceras gudstjänster och predikningar som aldrig förr i sociala medier som Facebook och Youtube, så det behöver man inte klara sig utan!

Jag är så stolt över min församling som var en av de första att kontakta kommunen med förslag att hjälpa de drabbade, så nu kommer vi bl a att bistå framför allt de äldre i kommunen med att handla åt dem.

En annan begränsning är också att inte kunna träffa mina föräldrar på samma sätt som för några veckor sen var en självklarhet. Jag är så glad över att min syster, som var här på besök från USA för en månad sen, kom som hon gjorde. Vi var mycket tillsammans med våra föräldrar och gjorde olika utflykter, och vi åkte ner till Småland och hälsade på kusiner och vår faster, något som vi inte hade kunnat göra nu! Hon hann också åka hem innan flygen ställdes in och gränserna stängdes. Så perfekt tajming!

I helgen, då jag satt med underbar utsikt över havet i den lilla stugan på Solö (som jag skrivit om tidigare) kändes alla bekymmer kopplade till coronaviruset väldigt långt borta och jag uppfylldes av lugn och frid och jag fick tanka ny energi och nytt mod.

I ett meddelande till hela avdelningen på jobbet skrev min avdelningschef och uppmanade oss att söka lugn i mindfulness. Det är uppenbart att denna kaosliknande och osäkra situation skapar oro och rädsla och vi människor har behov av att söka något att hålla fast vid, som ger ro, hopp och tro på framtiden.

Själv lyssnar jag just nu på Pingsts nyutgivna lovsångsalbum (finns på spotify) och jag vill dela några textrader här;

”Du min Gud du är mycket större än alla bekymmer som ligger i framtiden. För du är min Gud, ja du har lovat mig jag är inte ensam, du går med!
… Du finns i min framtid jag litar på det du sagt och rädslan har ingen makt, din kärlek förändrar allt”

I 1 Joh. 4: 18 står det ”Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken (Gud) driver ut rädslan”

Jag väljer att låta mig uppfyllas och omslutas av Guds kärlek och kan därmed vara helt utan rädsla. I hans närhet får inte rädslan något utrymme!

12 av 12 veckor med weight trainer programmet är nu avklarade och jag har nått mitt mål -att gå ner 10 kg och samtidigt bygga på muskelmassan. Är så nöjd med denna start. Nu har jag fått verktygen jag behöver för att hålla mig till denna nya livsstil -för en god hälsa. Slutmålet är i augusti då jag ska ha gått ner ytterligare i vikt och komma i god form för att till hösten kunna genomgå den omfattande operationen med att rekonstruera nya bröst (av vävnad och hud från buken).

Oj vad jag har fått kämpa! Jag var innan programmets start helt otränad och jag var svag i muskler och stel i leder efter alla cellgifter och annan behandling och medicinering jag fått de senaste 6 åren. Jag har dessutom haft en hälsporre som jag samtidigt har fått behandling för under 6 veckor (stötvågsbehandling hos sjukgymnast) och förkylningar och plötslig blodtrycksfall har ibland satt stopp för träning. Jag har också haft mina svackor då jag har känt mig lite less, ätit lite mer och tränat lite mindre… och ÄNDÅ har jag nått mitt första mål! Därför är jag både glad och stolt!! 🙂

Ett konkret exempel på att det har gett önskat resultat, visade sig när jag förra veckan var på återbesök hos min lymfterapeut (efter flera månader). Hon mätte min arm och överarmen var 3 cm smalare än sist! Lymfödemet är kvar men påverkas positivt av träning och viktnedgång, liksom så mycket annat i kroppen -mina stela leder t ex, är ett minne blott! (numera är det träningsvärk jag känner av!)

Programmet har bestått av fyra delar; Tänk, Njut, Ät, Träna.

Att tänka (be mindful) är ju populärt numera, att med tankens hjälp och positiv sinnesstämning nå sina mål; hur ser min målbild ut? hur gör jag för att komma dit? och inte minst tänka att jag är fantastisk! Faktum är att detta är en biblisk tanke! Jag har ett kort på min hallspegel där det står ”Men jag är ju helt fantastisk” från Psaltaren 139. Jag är unikt skapad av Gud med ett speciellt syfte. Så älskad och så värdefull!

Att njuta; detta går helt i linje med det jag har skrivit om tidigare här i min blogg, en lärdom jag fått efter livets tuffa storm -att stanna upp en stund och njuta av här-och -nu. Detta program har ytterligare förstärkt min förmåga att göra det. Det kan vara allt ifrån en skön skogspromenad till att till fullo njuta av en god måltid, eller efterrätt -utan att känna dåligt samvete!

Att äta; att räkna kalorier har aldrig varit ”min grej” men nu har jag i alla fall fattat vad som är bra kolhydrater, vad som är proteiner och när det är bra att äta vad. Det har inte handlat om någon jättestrikt diet, utan om att lära sig att äta mindre men ofta och att skippa onödiga kalorier och kolhydrater, samt att göra medvetna val, utifrån vad som får mig att må bra.

Att träna; jag har, som sagt, tränat och kämpat i motvind men känt att det har gett resultat, som gett motivation att fortsätta. Pga hälsporren har jag inte kunnat ”ta i” så hårt på gruppträningspassen, utan har satsat mer på simning, som är en träningsform som passar mig jättebra. Att träna ger sån energi och jag känner stor skillnad i både ork och mående.

Dessa veckor har varit en rolig, lärorik, utmanande, jobbig, fantastisk resa på olika plan och en värdefull livsinvestering som inte tar slut nu efter 12 veckor -utan som fortsätter -mot nya mål och för en god hälsa!

 

Det här uttrycket att ”bygga mitt liv” har jag snott från en för mig okänd insändare jag läste om på Facebook. Jag kände igen så mycket av det som personen (som drabbats av utmattning) skrev. Nu när hon mådde bättre hade hon bestämt sig för att ”bygga ett liv man inte behöver semester ifrån”.  Jag förstod precis vad hon menade; att livet (vardagen) mellan ledighet inte bara blir ”transportsträckor” som bara innehåller en massa måsten och som går i ett så högt tempo att när en ledighet är slut längtar man bara till nästa ledighet.

”Nu bygger jag ett liv där jag trivs med min vardag, ett liv som håller och har livskvalitet”.  Det är exakt så jag känner att jag gör just nu, och denna, för mig okända, person satte ord på det åt mig, och fick mig att tänka ytterligare ett steg;

Allt som byggs behöver en stadig grund för att hålla. Min grund är JESUS -det är han som ger mitt liv stabilitet, riktning, mål och mening. Mina ”byggstenar” kan vara allt ifrån att på jobbet sätta mig 20 min. i masssagefåtöljen, till att träna regelbundet. Att se till att få ordentligt med sömn och äta hälsosamt är också viktiga byggstenar, liksom att umgås med familj och vänner, och att ha drömmar och mål.

Jag har fått ett liv och det är upp till mig att planera in och se till att jag har det utrymme jag behöver för att må bra och få balans i tillvaron. För mig är min almanacka ett viktigt verktyg, att inför varje ny vecka planera in stunder av stillhet och sådant som ger energi. Detta betyder naturligtvis inte att jag inte behöver eller längtar efter ledighet, såklart att jag gör det! men det är inte bara det jag lever för, utan jag vill fylla vardagen med trivsel och livslust, som gör hela livet hållbart och meningsfullt.

Så här precis i slutet av ett år brukar jag vilja summera året som gått och reflektera över det.

Vi har kommit ett litet steg närmare vår nya husdröm genom att ha flyttat till vår lilla stuga, där vi trivs bra även fast det är ”compact living”. Husbygget har tyvärr inte kommit igång än, som vi först hade trott, bland annat för att vi ännu inte har fått el draget till tomten. Men då har maken istället haft tid att färdigställa runt vårt lilla hus och byggde en altan som vi kunde njuta av under sommaren. Nu är också alla ritningar och handlingar klara och godkända av kommunen så vi kan sätta igång till våren.

Några av dem som står mig närmast har haft ett väldigt tufft år med svåra motgångar. Ibland är det svårt att förstå meningen med det som sker, men jag som har varit i ”mörkrets dal” vet att där är Gud som närmast! Vi får släppa alla våra varför och lita på Honom som vet bäst och ser längre än vi.

För egen del har jag haft ett bra år då jag verkligen har känt att krafterna har återkommit. Jag har börjat jobba heltid vilket har gått bra! Mot slutet av året har jag även tagit tag i det som jag själv kan påverka när det gäller hälsa och välbefinnande. Jag började på ett Weight trainer program (som pågår tom februari) med kostomställning och träning och före Jul hade jag gått ner 8 kg! Nu över Julen har jag unnat mig att äta en hel del godsaker och njutit av det. Den 2 januari har jag bokat in ett träningspass och då är det ”åter på banan” som gäller!!

Nu sprakar brasan och makens fantastiskt goda risgrynsgröt är klar, en perfekt frukost en vintrig dag som denna.

Jag vill önska er alla ett gott slut på detta år -oavsett hur ditt år har sett ut så finns det hopp om något nytt och fräscht, om nåd, ljus, läkedom och glädje genom Jesus Kristus -han som föddes för dig, dog för dig för att ge dig LIV -ett liv i överflöd! (Joh. 10:10) Ta med dig det in i det nya året 2020 och förvänta dig allt gott!

November -typiskt grått, med mycket regn och rusk, halsont och förkylning, 3-  månaders sprutan Zoladex (som försätter äggstockarna i vila och stryper hormonproduktionen) och årlig undersökning med ultraljud (bröstkorg och armhålor) som påminner om att jag är patient och i behov av eftervård och kontroller… Ja, detta har varit en del av mitt november, men inte allt!

Som familj har vi firat traditionsenligt Thanksgiving med god kalkonmiddag med sötpotatis, och pumpapaj till efterrätt. Halloween skippar vi, men Thanksgiving har blivit en viktig och uppskattad tradition, då vi också delar med varandra vad vi är tacksamma över. Eftersom vi har nära släkt i USA känns det både naturligt och roligt att göra detta.

Och på tal om släkten i USA… så har min familjs första barnbarnsbarn kommit till världen och jag har blivit gammelmoster och inte nog med det – hon har fått samma tilltalsnamn som mig ❤ En söt liten tjej föddes för några dagar sedan -det är stort!!

Jag har haft förmånen att vara i Västergötland på en utbildningsvecka om förbönssamtal, genom Helhet genom Kristus, som är en ekumenisk organisation med stor kristen bredd. Den är Jesus- och bibelcentrerad och har en stor öppenhet för den Helige Andes närvaro, ledning och tilltal.  Undervisningen handlade bl a om Guds- och självbild, frigörelse från bindningar, helande av sår. Förbönssamtal är en form av själavård där syftet är att förmedla Guds förlåtelse, helande, befrielse och kraft, och som leder till en djupare överlåtelse till Jesus Kristus. Jag gick nu min första vecka av fyra, och jag ser redan fram emot nästa utbildningsvecka nästa år.

När själ och ande nu fick sitt (fast det behövs förstås daglig påfyllning för att må som bäst) så är det dags för kroppen… Jag har precis påbörjat ett livsstilsförändrings /weight trainer program på 12 veckor. Det känns både läskigt och spännande… med egen PT, coaching online och på gymmet, med fokus på att träna, äta rätt och faktiskt njuta av livet medan man gör det. Jag har satt upp ett kortsiktigt och ett långsiktigt mål, och jag kommer säkert att återkomma om det här.

Jag har överlevt cancer två gånger och nu tänker jag göra vad jag kan för att motverka att bli sjuk igen.

På ultraljudsundersökningen såg allt bra ut! Nu kan jag pusta ut och fokusera på mitt mål!

Något som också ger ljus och glädje så här i novembermörkret är ju vissheten om att det snart är Advent och Jul. Imorgon ska dottern och jag åka på årets första Julmarknad, och nu, nu är det faktiskt helt legitimt att lyssna på Julmusik!

Häromdagen köpte jag nya skor, ett par rejäla höstkängor. De var ”rosa-bandet” märkta, vilket jag inte la märke till först. Väl vid kassan förklarade kassörskan för mig att en viss procent av köpet skulle gå direkt till cancerfonden och jag fick med mig ett par rosa skosnören ifall jag vill byta. Kassörskan betonade också hur bra jag var som köpte just de här skorna, som bidrar till cancerforskningen. ”Det känns väl bra, att få göra något bra?!” Jag tänkte för mig själv Du skulle bara veta hur bra jag är som har genomlevt bröstcancer 2 gånger…! men det sa jag inte, utan log och sa ”Ja absolut!” För visst känns det bra att bidra till något så viktigt som cancerforskningen.

På tal om cancerforskning så ingår jag och min ursprungsfamilj (mina föräldrar och syskon) i en pågående forskningsstudie. Eftersom både min mamma och min ena syster också har haft bröstcancer, så ville min onkolog att jag skulle göra en ärftlighetsutredning för att se om vår cancer var genetisk. Jag gjorde en sådan utredning och det visade att det INTE var en genetisk ärftlighet, vilket förvånade den utredande läkaren. Man kallar det då för ”familjär ärftlighet” och det är just detta de forskar på -vad innebär familjär ärftlighet och hur kommer det sig att flera i samma familj får samma typ av cancer utan att det är genetiskt. Vi har alla fått lämna blodprov, vilket vi gjorde redan 2015, så vi väntar på svar/resultat när som helst nu. Det känns spännande, och som sagt, så viktigt att forskningen går framåt så att kunskap ökar och fler överlever.

Jag har överlevt cancer 2 gånger, mycket tack vare forskning som gör att nya behandlingsmetoder tas fram för bästa tänkbara resultat.

Var med och stöd forskningen. Ditt bidrag behövs!

Nu har sommaren övergått till höst. Det blir allt kyligare och löven på träden börjar skifta i olika vackra färger och inne kurar vi skymning med tända ljus och en kopp chai te. Jag gillar hösten, med dess något lugnare tempo. På en bricka på soffbordet där jag har färska snittblommor, ljus och stenar, har jag en lite större sten som det står ”Stanna upp en stund” på.  Så viktigt att påminnas om!

Just nu, när jag stannar upp en stund, känner jag en sån tacksamhet över att vilja och ork äntligen börjar att synka. För inte så länge sen ville jag mycket mer än jag orkade och det begränsade mig en hel del. Nu orkar jag mycket mer och det är en härlig känsla.

Som förra helgen då jag och min man ansvarade för vår församlings gemenskapshelg, vi hade förstås god hjälp av andra, men vi ansvarade för planering och innehåll och det praktiska runt omkring och på söndagen fick jag förmånen att predika. Det var så roligt och vi hade en underbar helg tillsammans. Visst var jag trött efteråt och behövde hitta stunder av återhämtning, men jag klarade av det och att dessutom jobba heltid både veckan före och veckan efter.

Rubriken för min predikan var ”Gå ut på djupet -det finns mer att få” och handlade bl a om att följa Jesus och lita på att han vet vad som är bäst för dig och när du är nära att ge upp, då finns det så mycket mer att få, om du går ut på djupet (Luk. 5:1-11). Det gäller att också gå ner på djupet i vårt inre, där källan med den Helige Andes livgivande dryck finns -för att motverka torka och tristess. Ett liv med den Helige Anden ger ett så mycket mer spännande och meningsfullt liv.

Jag talade också om tre goda andliga vanor (Matt.6)
BÖN; att umgås med Gud genom lovsång och tillbedjan
FASTA; att avstå från sådant som hindrar att vår Gudsrelation fördjupas och för att fokusera på det som är viktigt för oss
GIVANDE; att ge av vår tid, engagemang och resurser.
Dessa rörelser uppåt, inåt och utåt bildar helgelsens hjul som driver oss framåt, inte av plikt, utan av längtan att byggas upp, att få mer och att uppfyllas av Anden, som gör oss Kristuslika.

Stanna upp en stund, lev i Anden -som ger glädje, frid, styrka, ja allt du behöver för att orka med och klara av den här dagen!

Skolavslutningen det här året var extra speciellt. Efter 17 skolavslutningar på samma skola var detta den sista. Yngsta sonen gick ut 9:an och gjorde det som en mycket stilig och duktig konferencier på kvällens avslutning för elever, lärare och föräldrar. Nu har vi inte längre några barn kvar i grundskolan och ett kapitel i livet avslutas därmed. Det var blandade känslor av både vemod och glädje, men framförallt av tacksamhet över att våra barn har haft det så bra hela sin grundskoletid. Nu väntar nya äventyr och utmaningar för minstingen och han är väl rustad.

En av årets absoluta höjdpunkter för oss som familj är att under midsommarveckan vara på Pingst´s stora sommarkonferens i Nyhem/Mullsjö. Det är som ett stort familjeläger (med tusentals barn och ungdomar), med massor av aktiviteter och olika samlingar för alla åldrar. Vi bor då i vår husvagn bland blåbärsriset i tallskogen och stortrivs. Jag älskar att vara en del av denna hängivna och Jesusälskande rörelse, att vara i den underbara atmosfären av lovsång och tillbedjan där människor beslutar sig för att tro och följa Jesus, där människor blir helade och befriade.

Årets tema var Jesu ord ”KOM & FÖLJ MIG” (lär av mig, bli lik mig) Han betonar först KOM! kom, var med mig, umgås med mig. Släpp alla krav, all prestige, bara var. Känn att du är älskad och viktig. Sedan; FÖLJ MIG! Slå följe med mig. Jag lämnar dig aldrig ensam, jag går med och leder vägen, jag vet vad som är bäst för dig. Lita på mig.

Frälsningen (att bli räddad/säga sitt Ja till Jesu inbjudan att komma och följa) är startskottet, inte målet! Det är bara början på en mycket spännande vandring där det hela tiden finns så mycket mer att få och upptäcka, om vi bara vill.

Nu tänker jag göra ett litet uppehåll i bloggskrivandet, och jag vill önska er alla en fortsatt skön och glad sommar.
Kom ihåg att;

”Ta vara på de små stunderna, det är de som gör livet stort” och

”Fyll inte livet med dagar, utan fyll dagarna med LIV!”  ❤

Förra veckan träffade jag min samtalsterapeut för ett avslutande samtal. Emellanåt under dessa 6 år har denna kontakt varit som en ”livlina”, något att hålla fast vid, återkommande, lugnande och hoppfullt -att det kommer att bli bättre. Jag har fått sätta ord på mina känslor och farhågor hos någon som har lyssnat, sett, förklarat, bekräftat, som har känt igen symtom och reaktioner och som har fångat upp signaler. Hon har bromsat mig när det har behövts och puttat på mig när det har behövts. Det har varit ett viktigt stöd, men nu har vi avslutat och det känns bra. Jag klarar mig nu!

I samband med detta samtal på KS upptäckte jag ett fint ställe, vid huvudentrén på ”Nya Karolinska”, det med stora bokstäver på väggen Rum för stillhet och jag drogs dit. Det var som ett kyrkorum, med möjlighet att tända ljus och att be. En plats för eftertänksamhet, stillhet, sorg och förtvivlan, men också av frid och hopp. Jag satt där en stund tillsammans med den Gud som jag känner och som alltid omger mig med sin frid och som fyller på med styrka. Jag tackade för livet, för hälsa och för en hoppfull framtid. Det är stort!

Jag har under flera års tid haft en tjänst på 80% på jobbet, så när jag inte längre var sjukskriven har jag ändå varit ledig en dag i veckan, vilket har känts lagom. Nu har jag fått möjlighet att gå upp till 100% (för att vara med i ett projekt om 35 timmars arbetsvecka, som dras igång till hösten på min arbetsplats). Jag blir av med en hel ledig dag i veckan, men kommer bara att arbeta 3 timmar mer i veckan och få heltidslön, vilket ju inte är så dumt!

Det kommer att bli en omställning och det gäller att fortsätta vara lyhörd för kroppens signaler. Jag simmar 2 gånger i veckan och i den mån mina fötter tillåter går jag stavgångspromenader. Jag känner att detta hjälper mig både fysiskt och psykiskt och ger energi.

Jag har under våren också gått med i församlingsledningen igen efter ett uppehåll, och det är ju både tidskrävande och känslomässigt engagerande, men det känns så rätt! Också det är en balansgång och det gäller att inte ta på sig för mycket. Men jag tror att det är något som jag med tiden har blivit bra på. Jag är medveten om mina begränsningar men jag tänker inte låta de styra mitt liv. Jag vet var min kraftkälla är och jag är bra på att skapa rum för stillhet.

Allt förmår jag genom honom (Jesus) som ger mig kraft (Fil. 4:13)