Så har en hel sommar gått sedan jag skrev sist. Man kan nog inte säga annat än att denna sommar 2020 kommer att bli ihågkommen som en mycket annorlunda och märklig sommar med dess begränsningar och restriktioner. För vår del innebar det att min syster och hennes man inte kunde komma hit på besök från USA som planerat, vilket var jättetrist.

Trots det har jag på många sätt haft en underbar sommar ändå. Lyckades pricka in de varmaste veckorna på min semester och har fått njuta av den härliga skogen i Småland, i mitt ”smultronställe” sedan barnsben, och av ljumma och sköna bad i havet på både väst- och östkusten.

Jag älskar både skog och hav, och just ifrån platsen där jag nu sitter och skriver, i husvagnen på vår tomt på Rådmansö, har jag både ock – in på husknuten. Grunden till vårt hus är lagd och arbetet med att mura upp ytterväggar med ytong block har påbörjats. Så spännande! Jag har börjat min nya tjänst och trivs jättebra. Den här sommaren har också äldsta sonen förlovat sig! ❤ och yngsta sonen mår nu så bra att han har börjat skolan igen (på 75%) vilket vi såklart är glada över.

Men, den här sommaren har också kantats av ett mycket tungt besked, att min äldsta syster (som var med mig då jag fick besked om ny bröstcancer 2017) har fått cancer igen… s k spridd bröstcancer från den tumör hon hade för 10 år sen… 😦 hon har tumörer i levern och på skelettet. När jag fick det här beskedet kändes det bokstavligt och fysiskt som ett hårt knytnävslag i magen, jag fick jätteont i magen och det kändes ofattbart och så svårt att inte kunna vara nära. Enligt hennes läkare, som är hoppfull, är det en obotlig men behandlingsbar cancer. Hon får nu medicin som bromsar sjukdomsförloppet och hittills svarar hon bra på behandlingen. Hon är helt fantastisk min syster, en sådan kämpe med en stor livslust. ❤

Sitter på våran altan och njuter av sol och ljumma vindar och den otroligt härliga och intensiva doften av syrén. Sommaren står verkligen för dörren nu och det är en underbar känsla.

Sen jag skrev sist har jag varit på KS och fått den femte (av 6) intravenösa behandlingen av zoledronsyra. Samtidigt fick jag också min 3-månaders zoladexspruta. Dessa motstridiga känslor som jag upplever… -av tacksamhet att vara frisk, och påminnelsen om att jag är patient… Det är mitt liv, en del av den jag är nu och det är okej. Jag sitter ju här levande och fullt frisk och njuter av att det är sommar! Är bra på att leva här och nu. Vet hur snabbt livet kan förändras.

Sen jag skrev sist har jag också tackat ja till en ny tjänst. Samma förvaltning, samma avdelning men en annan enhet, vilket innebär en ny enhetschef, ny arbetsgrupp och nya arbetsuppgifter. Jag kommer att jobba med familjehemsplacerade barn och ungdomar, besöka dem och följa upp hur det går och hur de har det, samt ha kontakt med deras föräldrar. Ibland begär föräldrarna att få hem sina barn, och då får man utreda det och se om det är förenligt med barnets bästa. Dock är det en process i Förvaltningsrätten där advokater och domare avgör, vilket inte alltid är så lyckat. Ingen har väl missat det uppmärksammade Esmaralda/Lilla hjärtat-fallet som ledde till en obeskrivlig tragedi. Ibland är det läge att göra en s k vårdnadsöverflytt, vilket innebär att familjehemsföräldrarna blir vårdnadshavare, en process som sker i Tingsrätten, som säkerställer att barnet får växa upp i familjehemmet. Jag ser så mycket fram emot detta nya. Trots att det är ”samma” familjer och barn så blir det ett annat perspektiv och ett annat ”hållande” än det jag tidigare har gjort. Det känns jättebra!

Hur det går med husbygget…? Fortsatt ganska stillastående pga div olika orsaker, och vårt (makens) tålamod prövas! Men jag påminner oss om att när vi köpte tomten för 3 år sen, hade jag precis fått min andra cancerdiagnos och vi förstod att detta skulle vara ett långsiktigt projekt. Vi har ingen brådska och ingen tidspress. Även i detta lever vi ”här och nu” men med målet i sikte! Det kommer att bli fantastiskt bra när det är klart. Den som fortsätter följa bloggen får följa byggets gång!

Ytterligare ett exempel på att änglar finns och beskyddar oss, och som jag vill dela här, är en berättelse om min pappas morfar Jonas.

Det var tidigt 1900-tal och pingströrelsen började bryta fram i Sverige. Jonas var predikant och en banbrytare i några av de mest högkyrkliga socknarna i Kronobergs län. Motståndet mot detta nya som tog form tog sig olika uttryck och kunde till och med gå handgripligt tillväga.

Vid ett tillfälle då Jonas var på väg hem från ett möte promenerade han ensam genom skogen. Han hade för vana att sjunga medan han gick och gjorde så denna gång också, ”Det är saligt på Jesus få tro…”  I skydd av mörkret och några täta buskar i skogsbrynet satt ett par män och väntade. Den ene hade en kraftig knölpåk som tillhygge. Greppet hårdnade och knogarna vitnade, nu skulle villoläraren få sig en läxa han sent skulle glömma. De väntade med spänning på att Jonas skulle komma tillräckligt nära. Nu! Nu!… ”underligt” viskade den ena, ”han är inte ensam ikväll”. De bara stirrade av förvåning. En ljus gestalt gick på vardera sida om Jonas. Männen satt stela och tysta långt efter det att tonerna till Jonas´sång inte längre nådde deras öron. Jonas gick med lugna och trygga steg vidare, alldeles ovetandes om både den hotande faran och om änglavakten. Detta fick han berättat för sig av en av männen, som hade legat på lur för att klå upp honom, som han träffade på vid ett senare tillfälle.

Det är så häftigt, denna vetskap om att Guds beskydd har följt oss i generationer. Det är ju inte alltid som det är så här tydligt som synliga änglar, men själv har jag flera gånger varit med om Guds beskydd även i vuxen ålder. Ett exempel på det är då jag kör bil i skymningen på landsvägen där vi bor och jag helt plötsligt känner att min fot flyttar sig till bromsen och jag bromsar in kraftigt utan att se någon fara. Sekunderna senare kommer en stor vildsvinsflock och rusar över vägen. Hade jag inte bromsat in som jag gjorde hade jag kört rätt in vildsvinen.

Det är verkligen ”saligt” (lycka/välbefinnande) att på Jesus få tro och vara omsluten av hans omsorg och beskydd!

Förra gången skrev jag om en väl beprövad metod som det står om i bibeln, i Ps. 46; att vända sig till Gud i sin nöd och be om hjälp. Denna vers är min mammas favoritvers, som har följt henne genom hela livet. Hon är ett levande exempel på att det fungerar. Hon har flertalet gånger varit med om bönesvar och övernaturliga Gudsingripanden. Hon har skrivit och gett ut en bok om sitt liv, med fokus på de 10 åren vår familj var i Liberia, Västafrika, där mitt liv tog sin början. Hon berättar i sin bok om många spännande upplevelser och händelser. Jag har valt att här återge en av dem.

När jag var 8 månader gammal var jag och min syster, 5 år, hemma tillsammans med vår barnflicka då mamma arbetade några timmar på förmiddagen i byns sjukvårdsklinik. När hon var på väg hem därifrån kunde hon höra någon som skrek och på håll såg hon till sin förskräckelse att det var vår barnflicka, så hon skyndade sig nerför backen och undrade vad som stod på. När hon kom närmare hörde hon att barnflickan skrek ”It´s a snake in the house”. Hon hade lämnat oss barn själva i huset för att gå ut och ropa på hjälp. Med hjärtat i halsgropen kom mamma fram till vårt hus och såg en stor giftig kobraorm utanför huset, hon rusade in för att se hur det var med oss barn. Det hon då såg i några sekunder fick henne att sjunka andlöst ner på närmaste stol. Bakom mig och min syster stod en strålande vit ängel. Mamma tog in den underbara synen och atmosfären och föll i gråt av tacksamhet över Guds beskydd.

Jag satt i min lekhage och min syster hade dragit den så långt in i hörnet av rummet som hon kunde och stod bakom den. Mamma frågade henne vad som hade hänt och hon berättade att ormen hade slingrat sig in i huset och att barnflickan blev så rädd så hon sprang ut. Ormen kom närmare och närmare och själv knäppte hon då sina händer och bad ”Jesus, du måste hjälpa oss nu!” I samma ögonblick vände ormen sig om och började slingra sig ut ur huset. Utanför hördes ljud, man hade slagit ihjäl ormen.

I en annan psalm i bibeln, Ps. 91 står det att Gud ska befalla sina änglar att bevara dig… Detta fick vi som familj på ett väldigt konkret sätt uppleva denna dag! och en tro på att Guds änglar vakar över oss, har för mig alltid varit självklart.

Det går lite tid mellan blogginläggen numera, för jag tänker att det inte finns så mycket som ni skulle tycka är intressant att läsa om mig! Det mesta i livet rullar på, om än inte riktigt som vanligt pga det rådande läget med stor smittrisk.

Det som är nytt och som gör att det verkligen inte känns som vanligt är att yngsta sonen (16 år) har flyttat hemifrån. I höstas drabbades han av utmattningssyndrom, blev heltidssjukskriven och har inte gått i skolan sedan dess (jag har fått hans tillåtelse att skriva om det). Han har nu börjat må så mycket bättre vilket vi är glada för. Av olika anledningar, bl a för att underlätta vardagen för honom (då vi bor en bit utanför stan) och därmed hans tillfrisknande, har han flyttat in till sin faster och farbror, som är helt fantastiska som har öppnat både sina hjärtan och hem för honom. Det är tomt här i veckorna utan honom, vilket känns i mammahjärtat, men han trivs bra och mår bra och det är huvudsaken. Det är underbart att se den stora skillnaden från i höstas och hur han genom detta har utvecklats både som människa och vuxit i sin tro och i sin musikaliska gåva.

Ett bibelord som funnits inom mig en tid är Ps. 46:2
”Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden väl beprövad”
Detta att vända sig till Gud i sin nöd och be om och få erfara Guds hjälp, är en väl beprövad metod, dvs många har prövat och upplevt att det fungerar, det är något som går att lita på! I alla generationer och genom hela världshistorien har man i både personliga och globala kriser vänt sig till Gud och funnit hjälp. Detta är ett ord att lita på! Våga prova du också!
I min familj har vi fått uppleva det många gånger och i generationer före mig, jag ska berätta om några exempel i blogginlägg framöver.

För övrigt njuter jag av en lite lugnare tillvaro som coronapandemin orsakar. Hos oss tillbringas denna söndag med att mannen och sönerna spelar monopol tillsammans och jag, förutom att skriva detta blogginlägg, har lite hemma-spa med hår-fot-och nagelvård medan regnet öser ner utanför.

Hur det går med min livsstilsförändring…? Jo, men det går…!! om än det har gått lite upp och ner med en del slarv en period, men nu är jag ”back on track” och vågen börja peka neråt igen! 🙂 Jag har målet i sikte och vet vad jag kämpar för!

Vilken märklig tid vi lever i just nu, med ett virus som lamslår hela världen och som leder till så stora konsekvenser inom allt från ekonomi till events.

För egen del påverkar det mig främst privat (ännu inte så mycket på jobbet förutom färre fysiska möten och mer hemarbete, men då jag har två gymnasieungdomar hemma från skolan åker jag hellre till kontoret där jag får mer arbetsro!) Men privat kommer det att bli en stor skillnad nu framförallt på söndagarna då det tillåtna maxantal för sammankomster är 50 personer och vi därmed inte kan ha gudstjänster. Det känns väldigt konstigt och trist. Däremot produceras gudstjänster och predikningar som aldrig förr i sociala medier som Facebook och Youtube, så det behöver man inte klara sig utan!

Jag är så stolt över min församling som var en av de första att kontakta kommunen med förslag att hjälpa de drabbade, så nu kommer vi bl a att bistå framför allt de äldre i kommunen med att handla åt dem.

En annan begränsning är också att inte kunna träffa mina föräldrar på samma sätt som för några veckor sen var en självklarhet. Jag är så glad över att min syster, som var här på besök från USA för en månad sen, kom som hon gjorde. Vi var mycket tillsammans med våra föräldrar och gjorde olika utflykter, och vi åkte ner till Småland och hälsade på kusiner och vår faster, något som vi inte hade kunnat göra nu! Hon hann också åka hem innan flygen ställdes in och gränserna stängdes. Så perfekt tajming!

I helgen, då jag satt med underbar utsikt över havet i den lilla stugan på Solö (som jag skrivit om tidigare) kändes alla bekymmer kopplade till coronaviruset väldigt långt borta och jag uppfylldes av lugn och frid och jag fick tanka ny energi och nytt mod.

I ett meddelande till hela avdelningen på jobbet skrev min avdelningschef och uppmanade oss att söka lugn i mindfulness. Det är uppenbart att denna kaosliknande och osäkra situation skapar oro och rädsla och vi människor har behov av att söka något att hålla fast vid, som ger ro, hopp och tro på framtiden.

Själv lyssnar jag just nu på Pingsts nyutgivna lovsångsalbum (finns på spotify) och jag vill dela några textrader här;

”Du min Gud du är mycket större än alla bekymmer som ligger i framtiden. För du är min Gud, ja du har lovat mig jag är inte ensam, du går med!
… Du finns i min framtid jag litar på det du sagt och rädslan har ingen makt, din kärlek förändrar allt”

I 1 Joh. 4: 18 står det ”Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken (Gud) driver ut rädslan”

Jag väljer att låta mig uppfyllas och omslutas av Guds kärlek och kan därmed vara helt utan rädsla. I hans närhet får inte rädslan något utrymme!

12 av 12 veckor med weight trainer programmet är nu avklarade och jag har nått mitt mål -att gå ner 10 kg och samtidigt bygga på muskelmassan. Är så nöjd med denna start. Nu har jag fått verktygen jag behöver för att hålla mig till denna nya livsstil -för en god hälsa. Slutmålet är i augusti då jag ska ha gått ner ytterligare i vikt och komma i god form för att till hösten kunna genomgå den omfattande operationen med att rekonstruera nya bröst (av vävnad och hud från buken).

Oj vad jag har fått kämpa! Jag var innan programmets start helt otränad och jag var svag i muskler och stel i leder efter alla cellgifter och annan behandling och medicinering jag fått de senaste 6 åren. Jag har dessutom haft en hälsporre som jag samtidigt har fått behandling för under 6 veckor (stötvågsbehandling hos sjukgymnast) och förkylningar och plötslig blodtrycksfall har ibland satt stopp för träning. Jag har också haft mina svackor då jag har känt mig lite less, ätit lite mer och tränat lite mindre… och ÄNDÅ har jag nått mitt första mål! Därför är jag både glad och stolt!! 🙂

Ett konkret exempel på att det har gett önskat resultat, visade sig när jag förra veckan var på återbesök hos min lymfterapeut (efter flera månader). Hon mätte min arm och överarmen var 3 cm smalare än sist! Lymfödemet är kvar men påverkas positivt av träning och viktnedgång, liksom så mycket annat i kroppen -mina stela leder t ex, är ett minne blott! (numera är det träningsvärk jag känner av!)

Programmet har bestått av fyra delar; Tänk, Njut, Ät, Träna.

Att tänka (be mindful) är ju populärt numera, att med tankens hjälp och positiv sinnesstämning nå sina mål; hur ser min målbild ut? hur gör jag för att komma dit? och inte minst tänka att jag är fantastisk! Faktum är att detta är en biblisk tanke! Jag har ett kort på min hallspegel där det står ”Men jag är ju helt fantastisk” från Psaltaren 139. Jag är unikt skapad av Gud med ett speciellt syfte. Så älskad och så värdefull!

Att njuta; detta går helt i linje med det jag har skrivit om tidigare här i min blogg, en lärdom jag fått efter livets tuffa storm -att stanna upp en stund och njuta av här-och -nu. Detta program har ytterligare förstärkt min förmåga att göra det. Det kan vara allt ifrån en skön skogspromenad till att till fullo njuta av en god måltid, eller efterrätt -utan att känna dåligt samvete!

Att äta; att räkna kalorier har aldrig varit ”min grej” men nu har jag i alla fall fattat vad som är bra kolhydrater, vad som är proteiner och när det är bra att äta vad. Det har inte handlat om någon jättestrikt diet, utan om att lära sig att äta mindre men ofta och att skippa onödiga kalorier och kolhydrater, samt att göra medvetna val, utifrån vad som får mig att må bra.

Att träna; jag har, som sagt, tränat och kämpat i motvind men känt att det har gett resultat, som gett motivation att fortsätta. Pga hälsporren har jag inte kunnat ”ta i” så hårt på gruppträningspassen, utan har satsat mer på simning, som är en träningsform som passar mig jättebra. Att träna ger sån energi och jag känner stor skillnad i både ork och mående.

Dessa veckor har varit en rolig, lärorik, utmanande, jobbig, fantastisk resa på olika plan och en värdefull livsinvestering som inte tar slut nu efter 12 veckor -utan som fortsätter -mot nya mål och för en god hälsa!

 

Det här uttrycket att ”bygga mitt liv” har jag snott från en för mig okänd insändare jag läste om på Facebook. Jag kände igen så mycket av det som personen (som drabbats av utmattning) skrev. Nu när hon mådde bättre hade hon bestämt sig för att ”bygga ett liv man inte behöver semester ifrån”.  Jag förstod precis vad hon menade; att livet (vardagen) mellan ledighet inte bara blir ”transportsträckor” som bara innehåller en massa måsten och som går i ett så högt tempo att när en ledighet är slut längtar man bara till nästa ledighet.

”Nu bygger jag ett liv där jag trivs med min vardag, ett liv som håller och har livskvalitet”.  Det är exakt så jag känner att jag gör just nu, och denna, för mig okända, person satte ord på det åt mig, och fick mig att tänka ytterligare ett steg;

Allt som byggs behöver en stadig grund för att hålla. Min grund är JESUS -det är han som ger mitt liv stabilitet, riktning, mål och mening. Mina ”byggstenar” kan vara allt ifrån att på jobbet sätta mig 20 min. i masssagefåtöljen, till att träna regelbundet. Att se till att få ordentligt med sömn och äta hälsosamt är också viktiga byggstenar, liksom att umgås med familj och vänner, och att ha drömmar och mål.

Jag har fått ett liv och det är upp till mig att planera in och se till att jag har det utrymme jag behöver för att må bra och få balans i tillvaron. För mig är min almanacka ett viktigt verktyg, att inför varje ny vecka planera in stunder av stillhet och sådant som ger energi. Detta betyder naturligtvis inte att jag inte behöver eller längtar efter ledighet, såklart att jag gör det! men det är inte bara det jag lever för, utan jag vill fylla vardagen med trivsel och livslust, som gör hela livet hållbart och meningsfullt.

Så här precis i slutet av ett år brukar jag vilja summera året som gått och reflektera över det.

Vi har kommit ett litet steg närmare vår nya husdröm genom att ha flyttat till vår lilla stuga, där vi trivs bra även fast det är ”compact living”. Husbygget har tyvärr inte kommit igång än, som vi först hade trott, bland annat för att vi ännu inte har fått el draget till tomten. Men då har maken istället haft tid att färdigställa runt vårt lilla hus och byggde en altan som vi kunde njuta av under sommaren. Nu är också alla ritningar och handlingar klara och godkända av kommunen så vi kan sätta igång till våren.

Några av dem som står mig närmast har haft ett väldigt tufft år med svåra motgångar. Ibland är det svårt att förstå meningen med det som sker, men jag som har varit i ”mörkrets dal” vet att där är Gud som närmast! Vi får släppa alla våra varför och lita på Honom som vet bäst och ser längre än vi.

För egen del har jag haft ett bra år då jag verkligen har känt att krafterna har återkommit. Jag har börjat jobba heltid vilket har gått bra! Mot slutet av året har jag även tagit tag i det som jag själv kan påverka när det gäller hälsa och välbefinnande. Jag började på ett Weight trainer program (som pågår tom februari) med kostomställning och träning och före Jul hade jag gått ner 8 kg! Nu över Julen har jag unnat mig att äta en hel del godsaker och njutit av det. Den 2 januari har jag bokat in ett träningspass och då är det ”åter på banan” som gäller!!

Nu sprakar brasan och makens fantastiskt goda risgrynsgröt är klar, en perfekt frukost en vintrig dag som denna.

Jag vill önska er alla ett gott slut på detta år -oavsett hur ditt år har sett ut så finns det hopp om något nytt och fräscht, om nåd, ljus, läkedom och glädje genom Jesus Kristus -han som föddes för dig, dog för dig för att ge dig LIV -ett liv i överflöd! (Joh. 10:10) Ta med dig det in i det nya året 2020 och förvänta dig allt gott!

November -typiskt grått, med mycket regn och rusk, halsont och förkylning, 3-  månaders sprutan Zoladex (som försätter äggstockarna i vila och stryper hormonproduktionen) och årlig undersökning med ultraljud (bröstkorg och armhålor) som påminner om att jag är patient och i behov av eftervård och kontroller… Ja, detta har varit en del av mitt november, men inte allt!

Som familj har vi firat traditionsenligt Thanksgiving med god kalkonmiddag med sötpotatis, och pumpapaj till efterrätt. Halloween skippar vi, men Thanksgiving har blivit en viktig och uppskattad tradition, då vi också delar med varandra vad vi är tacksamma över. Eftersom vi har nära släkt i USA känns det både naturligt och roligt att göra detta.

Och på tal om släkten i USA… så har min familjs första barnbarnsbarn kommit till världen och jag har blivit gammelmoster och inte nog med det – hon har fått samma tilltalsnamn som mig ❤ En söt liten tjej föddes för några dagar sedan -det är stort!!

Jag har haft förmånen att vara i Västergötland på en utbildningsvecka om förbönssamtal, genom Helhet genom Kristus, som är en ekumenisk organisation med stor kristen bredd. Den är Jesus- och bibelcentrerad och har en stor öppenhet för den Helige Andes närvaro, ledning och tilltal.  Undervisningen handlade bl a om Guds- och självbild, frigörelse från bindningar, helande av sår. Förbönssamtal är en form av själavård där syftet är att förmedla Guds förlåtelse, helande, befrielse och kraft, och som leder till en djupare överlåtelse till Jesus Kristus. Jag gick nu min första vecka av fyra, och jag ser redan fram emot nästa utbildningsvecka nästa år.

När själ och ande nu fick sitt (fast det behövs förstås daglig påfyllning för att må som bäst) så är det dags för kroppen… Jag har precis påbörjat ett livsstilsförändrings /weight trainer program på 12 veckor. Det känns både läskigt och spännande… med egen PT, coaching online och på gymmet, med fokus på att träna, äta rätt och faktiskt njuta av livet medan man gör det. Jag har satt upp ett kortsiktigt och ett långsiktigt mål, och jag kommer säkert att återkomma om det här.

Jag har överlevt cancer två gånger och nu tänker jag göra vad jag kan för att motverka att bli sjuk igen.

På ultraljudsundersökningen såg allt bra ut! Nu kan jag pusta ut och fokusera på mitt mål!

Något som också ger ljus och glädje så här i novembermörkret är ju vissheten om att det snart är Advent och Jul. Imorgon ska dottern och jag åka på årets första Julmarknad, och nu, nu är det faktiskt helt legitimt att lyssna på Julmusik!