När jag var på Solö häromsistens satt jag och skrev. Jag tänkte att jag skulle vilja börja skriva dikter men tänkte att det är något som jag inte kan. Men, inspirerad av skrivarkursen som jag var på i maj, och av den skrivbok som jag hade med mig, där det står ”Make it happen” på framsidan, satte jag pennan mot pappret och började skriva. Inte vet jag om man kan kalla det för dikter, men här kommer i alla fall något av det som jag skrev;
Jag vill att mitt liv ska vara fyllt av tro -tro på Guds stora mirakler, på att allt är möjligt! Men också, -tro på Guds små beröringar, på att han alltid är nära. Kanske är det just dessa små aningar, knappt märkbara, som lyfter och bär genom dagen, som är de största miraklerna?
Jag vill att mitt liv ska vara äkta och genuint – att genom att vara den jag är får visa vem Gud är och där även det bräckliga och sköra får synas. Kanske är det just då som Guds kärlek och ljus tydligare kan reflekteras i mitt liv?
Make it happen. Det mesta i livet beror faktiskt på oss själva, om vi får det att hända eller inte… Som att söka in på en utbildning, byta jobb, boka en resa, bygga ett hus… skriva en dikt… Vi väljer vilken ”röst” vi vill lyssna på. Den som säger att vi inte kan, att vi inte har det som krävs eller vad ska andra tycka och tänka… och så låter vi oss begränsas. Eller så vågar vi anta utmaningen att tro på oss själva, att vi duger, att vi har nåt att ge och prova oss fram, gå ut på djupet, våga och se vad som händer…
Kanske behöver du just den här ”knuffen” idag ”make it happen!” Våga! För vi vet ju faktiskt inte förrän vi har provat. Låt dig inte begränsas. Jag tror att du skapades för så mycket mer än det du står i just nu!
Finda72 