95 En hyllning till kärleken!

Innan ni får del 2 av ”Det här med meditation” blir det en hyllning till kärleken!

Det är nu exakt 35 år sen som jag och mannen i mitt liv blev ett par! Det var försommar och luften var fylld av doften av syrén och av förälskelse! Vi hade spanat in varandra ett tag (han långt före mig, när jag bara var 13 år, men då var jag inte ett dugg intresserad). Mina känslor för honom kom senare och det jag föll för var att han var så genuin, äkta och ärlig, han var sig själv. Han kunde vara seriös men framförallt var han så glad, sprallig och rolig och fick mig ofta att skratta och han älskade Jesus!

En lördagskväll var vi tillsammans ett gäng ungdomar och jag sa (till alla, men menat till honom!) ”Imorgon jobbar jag (på konditoriet på Åhléns i Mörby centrum) om någon vill komma och hälsa på…” Han svarade ”Imorgon är det Mors dag så jag kan nog inte…” Jag kände mig lite besviken men tyckte samtidigt att det var gulligt att han tänkte på sin mamma!

Söndagen gick och strax före stängning kom han insläntrande och mitt hjärta hoppade över ett slag. Han hade kommit för att ge mig skjuts hem och sedan den dagen är det VI! Jag var 16 och han 19. Ingen av oss var intresserade av ett ”vi-får-se -hur-länge-det-håller-förhållande utan vi ville satsa på ett hållbart och livslångt förhållande. Inom frikyrkan är det vanligt att man gifter sig ung (om man hittat sin livspartner) det är inget krav, men vill man följa det bibliska levnadssättet så är det naturligt att gifta sig. Många tror även att det är ”förbjudet” att skiljas inom frikyrkan men det är det förstås inte. Däremot tror vi att det är fullt möjligt att få en livslång relation -som inte bara håller utan som fördjupas när man vårdar den.

Vi var unga när vi gifte oss och jag minns att jag fick frågan ”hur kan du veta att du kommer att älska honom hela livet…?” Jag svarade att jag inte visste, men att jag hade bestämt mig för det och ville göra det. Ett äktenskap baseras på ett beslut och inte på känslor. Känslor kommer och går och dem kan man inte alltid lita på. Ett beslut däremot eller en överlåtelse och vilja att det ska fungera gör att äktenskapet har en fast grund och faller inte ihop så lätt.

Fler viktiga ingredienser är;
– att se sig som ett team, ett lag, ett VI som stöttar varandra och som håller ihop även när det går sämre, som hjälps åt att växeldra och som ”har varandras rygg”.
– att ha tid för varandra. Det kan vara alltifrån att åka iväg och göra roliga saker ihop till att ta en kopp kvällste tillsammans och fråga ”hur har din dag varit?” Det är också viktigt att ge varandra tid och utrymme för egen tid och för egna intressen.
– och ovanpå allt detta ha en portion humor!
Något som också varit viktigt i vårt äktenskap är vår gemensamma Gudstro och vår kärlek till den församling vi tillhör.

De senaste 10 åren har vårt liv präglats av sjukdom och det har sannerligen inte alltid varit lätt. Åren innan det präglades av småbarnstiden med allt vad det innebar med 4 små barn, som på ett sätt var en tuffare tid att ”få ihop livspusslet”. Vi har också inom loppet av 20 år byggt 2 bostadshus, ett gästhus och totalrenoverat en sommarstuga. Det har varit roligt men också krävande och slitsamt för ett förhållande. Men vi har alltid hittat tillbaka till varandra och stöttat varandra och vår kärlek har mognat. Vi älskar varandra mer nu än då vi har unga och nykära och ovetandes om vad vårt gemensamma liv skulle innebära. Jag är så glad att jag vågade satsa trots att jag var så ung. Min man är ”simply the best” ❤

Kärleken är verkligen en gåva och välsignelse, värd att vårda och vara rädd om!