Det finns en berättelse i bibeln (Jos. kap 6) om hur Israels folk intar staden Jeriko. Gud hade lovat dem ett eget land, men de behövde själva ta aktiv del i besittningen av landet. De mötte ett stort motstånd och de behövde strida för sin sak. Här marscherade de runt staden i 7 dagar och på den 7:e dagen gick de 7 varv runt och på det 7:e varvet föll stadsmuren. Gång på gång fick Israels folk erfara att Gud var med dem och höll sitt löfte.
Ni som följer mig vet att vi 2017 köpte en sjönära tomt, vilket var en gemensam dröm vi hade, att bygga och bo nära vatten (läs gärna inlägg nr. 33 ). Innan husbygget påbörjades våren 2020,
upplevde vi en del motstånd, bland annat tog det 18 månader innan vi fick ström till tomten som gjorde att byggstarten fördröjdes. Vi kände oss frustrerade, samtidigt som vi från början sa att detta skulle bli ett långsiktigt projekt och att det fick ta den tid det tar. Men vi ville ju komma igång! Jag sa till min man ”Nu går vi 7 varv runt tomten!” Jag kände ett behov av att ”inta” marken, att ”göra anspråk på” att detta är vår mark, vi kommer att bygga och bo här! Sagt och gjort. Vi travade 7 varv runt hela tomten under tiden som vi bad om seger över motstånd och om en befriad och välsignad plats. Det var en gråmulen dag med lite duggregn i luften. På det 7:e varvet stannade vi upp och ställde oss ungefär där vi trodde att vardagsrummet skulle bli. Vi höll om varandra och tittade sedan upp mot himlen och såg en stor och klar regnbåge! I bibeln symboliserar regnbågen ”Guds löfte” och vi tog det som ett tecken från Gud att han kommer att hålla det han har lovat. Vi påminde oss om sången vi fått till oss i samband med tomtköpet;
”Allt som du har sagt och lovat kommer du att hålla, du har aldrig svikit. Alla verk som du har börjat kommer du fullborda… På toppen av ett berg, i djupet av en dal vi litar på dig oavsett, du lyser upp en väg som ingen har beträtt. Framåt vill vi följa dig, för ingenting kan stå emot! Löftet gäller än -det bästa ligger framför oss…” (Samuel Hector)
Vi fick nytt mod och styrka att gå vidare med husprojektet och det har flutit på bra sedan dess och NU är vi alldeles vid målsnöret. Nästa vecka är det dags för slutbesiktning och om det går igenom så innebär det att det är klart för inflytt. Min fantastiska, händiga och duktiga man har gjort i stort sett allt själv på sin fritid och på slutet med två fingrar mindre…! Han är min hjälte!
I somras vid det första läkarbesöket, när det fanns en viss oro men vi ännu inte visste vad det var, så hade vi musik från Spotify på i bilen och precis när vi rullade in på parkeringen till vårdcentralen kom ”vår” sång ”Det bästa ligger framför oss”. Vi tittade på varandra och bestämde oss för att fortsätta tro att det är så.
Som ni förstår så tror jag att Gud talar till oss på olika sätt, främst genom sitt ord, bibeln, men även genom t ex sångtexter, genom hälsningar från andra eller genom våra tankar, som en stilla förnimmelse i vårt inre. Det är detta jag kallar för en direktkontakt, en vardaglig och personlig kontakt med Gud som gör mitt kristna liv så levande och spännande. När Gud talar så är det för att ge oss tröst, stöd och uppmuntran, vägledning och ibland korrigering då han vet vad som är bäst för oss och ser hela bilden, har helhetsperspektivet. En sån Gud har jag inga problem med att lita på och överlåta mig till -även fast jag inte förstår varför saker händer, som att jag blir sjuk igen precis när vi tror att vi ska kliva in i ”det bästa” som ligger framför. I bibeln står det att ”Vi lever i tro utan att se” (2 Kor. 5:7). Vi tror utan att se och veta och förstå allt, för tro handlar om tillit. ”På toppen av ett berg, i djupet av en dal vi litar på dig oavsett…”
Visst har min sjukdom lagt mörka skuggor längs vår väg men, som jag skrev sist -den är inte hela min ”story”, den är absolut en del av mig och påverkar mig mycket, men den kan inte rubba min tro, den kan inte ändra vem jag är och den får oss inte att sluta drömma och sträcka oss mot det som ligger framför oss.
Finda72 