Nu sitter den på fingret, ringen, formad som en blomkvist, som symboliserar att växa genom det man går igenom. Jag beställde den för några veckor sedan då jag blev akut inlagd på sjukhus. I ett tillstånd av kris, då jag ännu inte visste vad som var fel, dök det upp en annons i mitt FB-flöde om en ring som kallades ”Grow through what you go through” och jag beställde den där och då.
Jag hade under en längre tid känt en diffus smärta i käken som var svår att lokalisera. När smärtan tilltog sökte jag en akut tandläkartid då jag tänkte att det måste bero på en tand (som jag lagade för 1 år sen och som tandläkaren sa, behövde han gå djupt ner) Tandläkaren röntgade nu men såg inga tecken på att det skulle bero på tanden. Värken i käken kom och gick och jag fick behandling hos massageterapeut som lossade på spänningar i huvud, nacke och käke, men värken kom tillbaka och helt plötsligt även en svullnad som tilltog under ett par dagars tid. Först var det en hård knöl som en ärta, som blev stor som ett ägg och hela kinden, underläppen och del av halsen svullnade upp. Jag ringde vårdcentralen som, med tanke på min sjukdomshistoria, hänvisade mig till KS. Jag ringde min KS-kontakt på Bröstcentrum och fick en tid morgonen därpå. Tankarna snurrade på högvarv; kunde det vara tecken på spridd cancer, metastaser på käken…??
Jag sov dåligt den natten men lugnades gång på gång av Jesu ord från Matt. 9:22 ”Min dotter, var inte orolig”. Just detta bibelord hade jag bara helgen innan illustrerat i min inspirationsbibel (se inlägg nr 62 om kreativ bibelläsning). Med stora bokstäver hade jag skrivit i marginalen just dessa ord ”Min dotter, var inte orolig”.
Väl på KS tog jag flera blodprover och fick göra en DT-röntgen (datortomografi). Det blev en lång dag med väntan på svar och jag tillbringade mycket tid i ”Rum för stillhet” min favoritplats på sjukhuset. Jag började må allt sämre och när jag äntligen fick komma till en avdelning för att träffa en läkare, tog de tempen på mig och såg att jag hade feber och fick därför komma in till ett rum med en säng. När läkaren kom in, presenterade han sig med sitt namn, men när jag såg hans namnskylt ”överläkare inom cancer för öra-näsa-hals” knöt det sig i magen. Min dotter, var inte orolig… Han började med att berätta att blodproverna visade på kraftig infektion, vilket ju också svullnaden och febern tydde på och därför ville de påbörja en intravenös antibiotikabehandling. Två olika läkare hade tittat på röntgenbilderna och hade svårt att tyda vad de såg. ”Kan det vara en tumör?” frågade jag rakt ut. ”Nej” svarade han lugnande och jag kunde andas ut. Det kunde däremot bero på käkbensnekros, som är en mycket ovanlig biverkan av den cancerbehandling som jag har fått, zoledronsyra som jag fått intravenöst varje halvår i 3 års tid. Den har till uppgift att stärka skelettet men har en motsatt effekt just på käkbenet som kan ”luckras upp” och göra att benbitar sticker ut och som kräver operation för att åtgärda. ”Min dotter, var inte orolig”. De ville transportera mig till Huddinge sjukhus så att en käkkirurg/specialist som finns där skulle få titta på bilderna dagen därpå och bedöma vad som behövde göras.
Finda72 