Kanske har du hört uttrycket ”jag använder boken som min bibel” om en viktig bok som ger vägledning och goda råd som man gärna återkommer till? Precis så är det för mig med min bibel, den är viktig för mig, den ger mig vägledning och råd. För mig är bibeln Guds ord och därigenom talar Gud till mig om hans tankar och planer för mig. När jag läser/studerar den, stryker jag ofta och gärna under och gör små anteckningar i kanterna. Jag gillar att läsa bibeln på det sättet och tänka ”vad säger det här till mig?” och ta till mig av det.
Så när jag hörde talas om biblejournaling/kreativ bibelläsning för ett tag sen kändes det så rätt för mig och jag har verkligen gått in för det. Jag följer en sida på facebook som heter ”Biblejournaling på svenska” och en Youtube-sida som heter ”Kreativ tro” som ger mycket inspiration och tips.
Jag har aldrig sett mig själv som en kreativ person (är inte ett dugg musikalisk, kan inte handarbeta och definitivt inte teckna och rita) men jag gillar att måla i målarböcker (något jag upptäckte när jag var långtidssjukskriven och fick pennor och målarböcker för vuxna av mina kollegor). Först kändes det lite ovant men sedan föll jag för det helt då det var så otroligt avkopplande. Numera målar jag helst i målarböcker med kristna motiv med bibelord. För mig är det mer än ett tidsfördriv, det är stressreducerande och skapar lugn och ro.
Så, steget över till kreativ bibelläsning var inte så stort. Den senaste tiden har jag samlat på mig olika sorters pennor och färg, washitejp, stickers och annat för att skapa kreativa och framförallt personliga sidor i min nya Inspirationsbibel (med breda marginaler och en del förtryckta illustrationer som man kan färglägga). Det är sååå roligt!
Syftet är INTE att gå upp helt i olika material och sträva efter att göra så fint som möjligt, utan syftet är att ta tid och umgås med Gud och förstå vad han vill säga till mig.
Nyligen hade jag några dagars ”stilla retreat” för mig själv i vår husvagn (på tomten där vi bygger) och jag läste då bl a från Luk. kap 5 om den barmhärtiga samariern (både prästen och leviten hade gått förbi en svårt misshandlad man vid vägkanten men när den samariska mannen gick förbi stannade han och hjälpte mannen och såg till att han kom till ett värdshus där han blev omhändertagen). Precis innan denna berättelse står det att vi ska älska vår medmänniska som oss själva. Jesus frågade ”vem var den misshandlade mannens medmänniska?” och fick till svar ”den som visade honom barmhärtighet” Jesus svarade ”Ja, gå och gör likadant, du också”. Texten talade till mig och jag skrev i marginalen ”Kärlek är att i praktisk handling hjälpa min medmänniska”
Kort därefter knackade det på husvagnsdörren och en för mig helt främmande människa stod utanför och förklarade att han hade somnat på bussen och missat sin hållplats och nu gått längs med vägen i en halvtimme och försökt lifta, men bil efter bil hade bara kört förbi och nästa buss skulle inte gå förrän om 2 timmar… Han sa att han var snickare och var på väg till ett hus en bit bort för att jobba och var rejält sen. Han hade sett min bil och chansade på att han skulle kunna få skjuts…?! Jag tvekade, bara tanken på att låta en främmande man åka med mig i bilen kändes lite läskigt, men då kom min bibelsida upp i minnet; kärlek är att i praktisk handling hjälpa min medmänniska!
Okej, jag bestämde mig, visst kunde jag hjälpa denna stackars morgontrötta och försenade man till sitt jobb. Jag skjutsade honom en bit bort och han var så tacksam, och jag, jag kände mig välsignad!
Finda72 