61 Hoppets Gud

I somras hade jag förmånen att få hålla i en av våra webbgudstjänster och talade då om hoppets Gud. I Rom. kap. 15 beskrivs Gud som uthållighetens och tröstens Gud, som fridens Gud och som hoppets Gud.

Synonymer till hopp är förtröstan, tillförsikt, tillit och visshet medan motsatsen till hopp är hopplöshet, uppgivenhet, förtvivlan, fruktan/rädsla och missmod.

Det kristna hoppet handlar inte om att ha ett positivt tänkande att allt nog kommer att ordna sig tillslut, eller om att hoppas på något bättre.

I Rom. 15:13 står det ”Må nu hoppets Gud fylla er med all glädje och frid i tron så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.”

Gud är hoppets Gud som vill fylla oss med all glädje och frid, så att vi överflödar i hoppet. Inte bara lite grann eller precis till bredden, utan så att det flödar över! Det kan kanske kännas provocerande detta med all glädje och frid och ett överflödande hopp om du är fylld av missmod och uppgivenhet. Kanske går du igenom en svår tid av sjukdom, sorg, ångest? Det råder en pandemi i världen nu som drabbar oss alla på olika sätt och det är naturligt att känna oro och osäkerhet. Men, det handlar inte om antingen eller, att antingen vara uppfylld av glädje och frid eller av förtvivlan, missmod eller rädsla.

Det är när det inte ordnar sig som det kristna hoppet visar sin styrka och bäring. Det är inte en vag förhoppning om ”något” utan det är något levande och kraftfullt att hålla fast vid, som ger styrka i livets alla skeenden.

Min erfarenhet, efter att två gånger ha drabbats av bröstcancer, är att det går att gå igenom tider av oro, missmod och förtvivlan och samtidigt känna glädje och frid och bäras av ett hopp om att hur än mina omständigheter ser ut, så är Gud med mig!

Den glädje och frid som beskrivs här, är kopplad till tron, den är djupgående och bestående och den ges av den helige Ande. Jag brukar tänka på den helige Anden som en ljummen och behaglig sommarvind, man kan känna den och höra den och man vet att den finns även om man inte kan se den. Den ger en glädje och frid och styrka som inte går att mäta med något som världen ger.

Vad är det då för hopp som menas?
Bibeln beskriver hoppet om evigt liv (Tit. 3:7) som är själva kärnan i den kristna tron. Jesus kom till jorden som vår frälsare, han dog och tog vår synd och skuld på sig, besegrade döden, uppstod och erbjuder den som tror ett evigt liv tillsammans med honom. Vi behöver inte frukta döden. Livet efter detta slutar inte bara i mörker och tomhet, utan det finns något mer, en obeskrivlig härlighet som väntar! Hoppet handlar om vår framtid, ett evigt liv hos Gud där ingen sjukdom, sorg, bekymmer eller lidande finns.

Men hoppet handlar också om Guds närvaro i våra liv här och nu.
”Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare…” (Heb. 6:19)
Vår själ, vårt inre, som ofta är fyllt av motstridiga känslor och som gör att det ibland känns som ett gungfly, får ha ett ankare som är Jesus.

Symbolen för det kristna hoppet är just ett ankare. När man är ute till sjöss med båt och kastar ner ankaret, fäster det i botten och håller båten stilla. Ankaret ser till att man är trygg och säker och på samma sätt ger Jesus stabilitet, stillhet och frid i vårt inre hur det än stormar runt omkring.

Genom Jesus får vi alltså leva i ett överflödande hopp inte bara om ett liv efter detta utan också om att i detta liv och i denna värld, ha ett tryggt och säkert fäste där vi finner tillförsikt och förtröstan.