42 Mösseberg

Efter strålbehandlingen denna gång blev jag bara lite ”solsvedd” på huden och tack och lov inte brännskadad som första gången. Jag repade mig ganska snabbt och i takt med att vårsolen visade sig blev jag piggare.

Precis efter Påsk började jag att arbeta på 25%. En månad senare sjukskrevs jag på heltid i 2 veckor för att åka på en rehab/återhämtningsvistelse för cancerpatienter som landstinget bekostade. Denna gång valde jag den gamla anrika kurorten Mösseberg i Falköping.

Det var en otroligt fin och skön miljö att komma till. Kurorten ligger i en park med möjlighet till olika vandringsstråk och just de 2 veckorna som jag var där, var marken täckt av vitt – härligt doftande vitsippor och under denna tid fullständigt exploderade försommaren med all sin gröna, färgglada och ljuvliga prakt.

Det bjöds på många härliga utevistelser som gjorde gott för både kropp och själ. Jag hade dock fortfarande lågt blodtryck och kände av yrsel, och stela fotleder vilket gjorde att jag inte vågade mig ut på några längre vandringar, utan höll mig i närområdet.

Inne fanns det ett stort gym där vi vistades varje dag och tränade enligt ett individuellt träningsprogram. Det fanns också pool för simning och vattengympa och en intilliggande spaavdelning med bl a bastu och en varmbassäng utomhus. Det var fullt program hela dagarna och däremellan bjöds det på god mat i restaurangen.

Den största behållningen av att vara på Mösseberg och som gjorde det roligt, var hela det gäng med fantastiska kvinnor som var där för cancer- eller lymfödem rehab. Efter kvällsmaten satt vi alltid ute på altanen i kvällssolen och drack te/kaffe och pratade om allt mellan himmel och jord, och ibland specifikt om vad vi gått igenom och vad det inneburit för oss att ha varit sjuka, och vår kamp att ta oss igenom det. Det blev både skratt och gråt och mycket igenkänning. Det är något alldeles speciellt med att dela ens upplevelser med andra som förstår precis -även fast allas upplevelser är unika och vi reagerar och bearbetar på olika sätt. Men min känsla är att det gjorde oss alla gott att vara där. Stavgångspromenader, styrketräning och vatten ai chi, i all ära, men det som verkligen betydde något var den där kvällsstunden av avkoppling efter en intensiv dag, då vi delade livet och njöt av de ljumma försommarkvällarna.