35 Själslig torka (del 1)

Jag har under min ”ofrivilliga resa” varit med om att både kroppen och själen har ”torkat ut”. I tider av svårigheter/ökenvandring är det naturligt att känna förtvivlan och ångest. Läser vi i bibeln ser vi att vi är i gott sällskap! Många av bibelns författare uttrycker sina frågor, sitt missmod, sin vånda, sin oro och sina tvivel, inte minst psalmisten David.

Ps 13 har ”I djup ångest” som rubrik.
Hur länge Herre?!
Ska du glömma mig för evigt?
Hur länge ska jag ha oro i min själ och ångest i mitt hjärta dag efter dag?

I Ps 6 skriver han Förbarma dig över mig Herre! för jag är kraftlös. Hela mig Herre för jag är förskräckt i mitt innersta, min själ är skräckslagen. Herre hur länge?

och Ps 25; Mitt hjärtas ångest är stor. För mig ut ur min nöd! Se hur plågad och trött jag är! 

Att må själsligt/psykiskt dåligt är naturligt i perioder då livet far fram hårt mot oss. Det är känslor som vi ska bejaka, inte gömma undan – de är ju en del av livet! De förminskar inte Gud i oss på något sätt, utan de förstärker vårt behov och beroende av hans hjälp och frid. Gud tål att ifrågasättas, han tål vår klagan och frustration och våra ”varför”. Vi behöver få uttala och uttrycka oss om det vi känner.

En bok som jag läste under denna period i mitt liv heter
”Varför? att förtrösta på Gud när du inte förstår” (av Anne Graham Lotz)
En bok som ger perspektiv på tillvaron och som visade mig, att oavsett vad som händer i livet får jag förtrösta/lita helt på Gud
– att han vet vad som är bäst för mig
– att hans plan är större än min
– att han kommer till min hjälp i rätt tid
– att han är nog för mig!

I Ps 62 utbrister David; Bara hos Gud har min själ sin ro. Från honom kommer min frälsning/räddning…
Bara hos Gud har du din ro min själ! från honom kommer mitt hopp!