34 Uttorkad

Wow! Tänk att under pågående tuff behandling och svår sjukdom få vara med om att en dröm slår in. Att köpa en sjönära tomt och återigen få förmånen att bygga nytt hus-precis-som-man-vill-ha-det, känns nästan för bra för att vara sant.
Som kristen ser jag ju Guds hand och ledning i allt detta och vi känner oss så välsignade.

Att ha haft detta att se fram emot har varit till stor hjälp under jobbiga och trista dagar.

Efter avslutad cellgiftsbehandling fick jag en vanlig men urjobbig biverkan -svampinfektion i munnen, vilket gjorde att jag hade svårt att både äta och dricka. Inget smakade bra och allt kändes som sågspån i munnen 😦

I början av juli fick jag en kallelse till kirurgen för planering av operation. Min man följde med mig och när vi satt i väntrummet hade jag yrsel och kände hur det svartnade för ögonen. Mitt namn ropades upp men jag reagerade inte utan först när min man sa åt mig och tog min hand ställde jag mig upp och höll då på att svimma. Jag hade endast ”tunnelseende” och stöttade mig mot min man och hörde sköterskan säga åt mig att lägga mig ner på britsen. Hon såg att jag var blek och tog blodtrycket som var alldeles för lågt och jag hade även svag puls.

Det blev ingen planering för operation utan transport ner till akuten där dehydrering/uttorkning och hypotoni/lågt blodtryck konstaterades och jag blev inlagd två dygn på en vårdavdelning och fick intravenöst dropp med vätska och näring. Jag piggnade sakteliga på mig och fick dricka näringsdryck, som var det enda jag fick i mig.

Jag minns att min medpatient i samma rum knaprade på knäckebröd och jag började nästan gråta så mycket längtade jag efter att kunna äta knäckebröd!
Så numera njuter jag alltid lite extra av att äta knäckebröd.