31 Bästa tänkbara support

Min älskade syster var fortfarande kvar då det blev dags för min första cellgiftsbehandling. Hela hennes vistelse var för mig ett tecken på Guds stora omsorg, att hon kom som hon gjorde bara några dagar innan jag fick besked om ny cancer, och var här en hel månad.

Hon och mamma följde med mig till KS den första behandlingen. Jag hade så motstridiga känslor inom mig. Det kändes bra och tryggt med svensk sjukvård, att veta att jag fick den behandling jag behövde för att överleva, men samtidigt så jobbigt att veta hur det skulle påverka kroppen, hela systemet, varenda liten cell.

Min man ringde under tiden och frågade om jag hade fått ”the gift” än? Just det! Det var ju så det var; a gift, en gåva till kroppen att bli frisk från cancer!
Min man har en fantastisk förmåga att se positivt på saker, även när det ser svårt och mörkt ut. När andra ser problem ser han lösningar. Han har också en sån varm och befriande humor vilket har hjälpt mig många gånger. Han är bäst! ❤

Efter denna första dos tappade jag allt hår. Det kändes inte lika drastiskt denna gång, även om det var känslosamt. För att visa mig sitt stöd kom mannen och yngsta sonen överens om att raka av sig allt hår. Så vi var tre ”flintskallar” här hemma! 😀

Efter halva tiden gjordes en ultraljudsundersökning som glädjande nog visade att behandlingen hade effekt. Tumören och metastaserna krympte.

Vid varje behandlingstillfälle följde antingen mina fantastiska föräldrar, eller underbara barn med och vid det sista tillfället följde min goa systerdotter från USA, som var här på besök, med. Det var speciellt! ❤

Fyra månader av intensiv cellgiftsbehandling var till ända.