30 Ett helt år med intensiv behandling väntade…

Okategoriserade 1 minut

Vid nästa läkarbesök, i början av mars, fick vi mycket information. Tumören, som var av ”grad 2” var 5 cm stor, lobulär (dvs hade uppstått i mjölkkörtlarna) och invasiv (dvs hade trängt in i intilliggande vävnad, i mitt fall lymfkörtlar), men behandlingsbar, dvs god prognos! När jag hörde läkaren säga de orden ”god prognos” kunde jag andas ut lite.

Det var en liknande tumör som förra gången, men den var helt ny, alltså inget återfall efter tidigare tumör. Så trots förebyggande behandling och medicinering från tidigare hade det bildats nya cancerceller, som ingen kunde förklara, bara konstatera att så var det.

Nu ville man sätta in ”allt krut” på att få bort tumören i bröstet och metastaserna (dottertumörer) i armhålan. Jag skulle få börja med en omgång cellgiftsbehandling/cytostatika, intravenöst 6 gånger; 1 gång var 3:e vecka, för att se om tumören svarade på behandlingen och krympte. För att se det skulle en ultraljudsundersökning göras efter halv tiden. Om tumören krympte visste man att det var rätt sorts behandling jag fick och den skulle fortgå de 6 gångerna. Om den inte gjorde det skulle man då operera bort den. Men oavsett skulle operation behöva ske och efter det, en ny omgång cellgiftsbehandling, i tablettform under 4 månader och därefter strålbehandling.

Så med återhämtningstid mellan varje steg innebar detta ett helt år med intensiv och tuff behandling, för att därefter påbörja de långvariga förebyggande efterbehandlingarna.

Det var en tung dag men lärdomen sedan förra gången om att ”ta en dag i taget” var till stor hjälp. Annars skulle det snudd på kännas oöverstigligt.

Profilbild för Okänd

Publicerad av finda72

Kul att du har hittat hit! Här vill jag dela med mig av livet -i både dess med-och motgång. Jag kallar bloggen Finda72 av den enkla anledningen att jag heter Finda i mellannamn och är född 1972. Finda är ett afrikanskt namn som betyder ”tredje flickan” på det stamspråk i den lilla byn i Liberia där jag föddes. Den här bloggen handlar om att få besked om bröstcancer två gånger på fyra år, om att genomgå tuffa behandlingar och om att bli frisk men ändå vara patient… Och så, 5 år efter andra omgången bröstcancer få diagnosen MBC metastaserad (spridd) bröstcancer, vilket innebär kronisk cancer med behov av behandling resten av livet. Men att trots det känna hopp och glädjas över det goda som livet ger. Den handlar om min Gudstro och vad den betyder för mig, hur den har varit och är mitt säkra fäste, mitt ankare när livet har stormat som mest. Hoppas du vill följa med!

Publicerat

Lämna en kommentar