28 Dagarna efter beskedet

Dagarna som följde efter läkarbesöket och beskedet om ny cancer, i februari 2017, var fyllda av tankar och känslor som snurrade. Jag kände mig inte så ledsen för egen del, utan det som gjorde mig ledsen var tanken på barnen, att behöva berätta för dem och vad de skulle behöva genomgå igen…

Dottern befann sig på andra sidan jordklotet i Kenya och mannen och sönerna i fjällen i Åre. Men det var faktiskt skönt att få några dagar ”för mig själv” så där direkt efteråt, att få tid att smälta beskedet själv först. Mannen fick såklart reda på det direkt och fick den svåra uppgiften att ”hålla masken” inför sönerna som var på skidläger.

I min dagboksanteckning från de dagarna, för jag ett samtal med Gud och undrar ”hur tänker du nu Gud…?!”
Jag skulle ju precis börja jobba igen efter konstaterad amöbainfektion och behandling mot det och jag hade sett så mycket fram emot det. Dessutom hade jag mer och mer börjat engagera mig i församlingen och hade flera saker inbokade som jag brann för att få göra… Jag upplevde hur Gud sa till mig ”Ja, jag vet allt det där. Det kommer att bli annorlunda nu, men jag kommer att vara med hela vägen, varje steg. Förtrösta på mig och var stilla”

Onkologen på KS ringde och meddelade att jag var uppsatt på en priolista och på fredag skulle de träffas, det stora teamet med onkologer och kirurger för att diskutera hur och när operation/behandling skulle ske. Hon skulle återkomma på måndag.

Min syster och jag bestämde oss, trots allt, för att genomföra vår planerade bilresa ner till Småland för att träffa vår faster och våra kusiner. Det blev en mysig helg som också gjorde att tiden gick lite fortare och jag fick annat att tänka på.