25 Omsluten

När jag den 20 december 2016 gick på julledighet, för att en vecka senare åka till Kenya, hade jag jobbat i precis ett år (januari-16 till december-16). Jag gladde mig över livet, över att arbeta, och över att åter vara engagerad i församlingen efter en lång paus.

Som jag skrivit tidigare, trots att jag hade känt en liten knöl i bröstet, trodde jag inte att jag skulle behöva göra hela denna långa resa en gång till…

Den där dagen i slutet av februari 2017 visade att jo, så skulle det bli…  Lika jobbigt som det var att ställas inför det, lika fantastiskt var det att än en gång få uppleva hur totalt omsluten jag blev av Guds närvaro, frid och styrka.

Ja, Jag vet, det kan låta som en klyscha, som om jag inte riktigt tog in verkligheten.
Jag minns när jag och min syster kom tillbaka till cafeterian där våra föräldrar satt och väntade, hur de började gråta och hade svårt att förstå hur det var möjligt att det kunde hända mig igen… Jag satt bara lugn och drack mitt te, säkert något chockad, men med Guds ord ”Be still and know that I am God” ringandes i mina öron.

Att jag mestadels har varit lugn och trygg handlar inte alls om att jag är präktig eller stark i mig själv, eller oberörd… Jag har valt att förtrösta på Gud och ge upp min egen kontroll till Han som har all kontroll. För mig är det en oerhörd trygghet. Jag har absolut haft tunga och svåra dagar men jag har genom allt känt mig omsluten av Guds frid och buren av Hans styrka. Det är min upplevelse som ingen kan ta ifrån mig.