15 Cellgift = gåva!

Jag låg kvar på sjukhuset i en hel vecka. Jag var väldigt trött och medtagen efter operationerna och jag fick blodtransfusion då jag hade förlorat mycket blod. Jag minns när jag låg i sängen och knappt kunde röra mig, att en pigg och käck sjukgymnast kom för att träffa mig (enligt rutin) och instruera mig hur viktigt det var att få igång rörligheten. Hon viftade med sina händer och armar och jag tänkte… men snälla! sluta! ge mig en kurator istället så jag får prata om hur det är att ha förlorat ett bröst…! Jag påtalade det senare för personalen, att det borde vara rutin med en kuratorskontakt också, efter en så omfattande operation.

Sorgereaktionen kom i takt med att det gick upp för mig att jag hade bröstcancer. Det blev väldigt påtagligt i och med operationen. Jag grät mycket under den veckan, och fick tid att känna efter, tänka och bearbeta, vilket var både skönt och viktigt. Jag fick senare samtalsstöd på onkologmottagningen, som har varit till stor hjälp i min bearbetning.

Medan jag låg kvar på sjukhuset kom kirurgen och berättade att hon hade behövt ta bort flera lymfknutar då de var angripna av metastaser. Med anledning av det skulle jag behöva få cellgiftsbehandling. Jag hade redan ställt in mig på det, och tog lugnt emot beskedet, men det första jag tänkte på var att jag skulle tappa håret vilket kändes ledsamt.

Ca en månad senare, då jag hade återhämtat mig från operationen var det dags att sätta igång med behandlingen. Jag skulle sammanlagt få 6 doser, 1 dos var 3:e vecka, det skulle alltså pågå i 18 veckor. Doserna gavs intravenöst genom en s k piccline, en tunn slang som satt i en blodven med en infart utanpå huden på armen.

Jag kommer ihåg att jag första gången ”ondgjorde” mig över detta gift som sprutades in i kroppen och som påverkar HELA kroppen från topp till tå, varje cell och som efter bara första gången gör så att allt hår på kroppen försvinner (då förstår man hur stark varje dos är…!) Min behandlingssköterska sa då till mig att se cellgift som engelskans gift = gåva istället! En gåva som gör kroppen frisk från cancer! Det hjälpte mig faktiskt att tänka mer positivt på det!