14″Du är i de tryggaste händer”

Dagen före operationen, i juli 2013, träffade vi kirurgen för planering. Detta var på Danderyds sjukhus, innan all bröstcancervård flyttades över till KS i Solna. Kirurgen var en bestämd kvinna som gav raka och tydliga besked som hon förmedlade med värme och humor. Jag tyckte om henne direkt och kände mig trygg. Jag fick ta ställning till om jag ville låta operera in ett bröstimplantat (protes) samtidigt som de tog bort bröstet. Protesen skulle läggas under bröstmuskeln och skulle successivt fyllas på med koksaltlösning (genom en spruta in i en liten dosa som satt under huden) för att växa. Man skulle då behöva förminska det andra bröstet för att få det symmetriskt. Jag bestämde mig för att göra detta.

Det var en mycket omfattande operation med borttagning av ett bröst (s k mastektomi), insättning av protes, borttagning av flera lymfknutor i armhålan, samt förminskning av det andra bröstet. Jag sövdes ner kl. 10.30 och kom till vårdavdelningen efter uppvak kl. 18.30.

Senare den natten vaknade jag av att jag mådde väldigt illa, var yr och skakade i hela kroppen. Jag kallade på sköterskan som kom och såg att jag var väldigt blek. Hon kopplade på syrgas som jag fick andas in genom näsan och oj vilken skillnad det blev! Jag kvicknade till och fick så mycket lättare att andas. Lite senare behövde jag gå på toaletten. Sköterskan hjälpte mig att sätta mig upp. Trots smärtstillande läkemedel hade jag svårt att själv resa mig upp ur sängen. Jag satt på sängkanten och kände hur det började svartna för ögonen. Jag svimmade och ramlade ner på golvet. Akutteamet tillkallades och hjälpte mig upp i sängen. Man såg att det läckte från operationssåret på höger sida och läkaren bedömde att en ny operation behövde göras. Jag fördes ner till operation och sövdes ner för andra gången på ett dygn. Precis innan jag sövdes sa narkossköterskan till mig ”Du är i de tryggaste händer!” och jag tänkte ”ja! det är jag, för jag är i Jesu händer!” Jag kände mig trygg och lugn trots att jag inte visste riktigt vad de skulle göra och varför.

Till saken hör att samma natt vaknade en av mina söner med en stark oro. Han gick ner och väckte sin pappa och sa att han var orolig för mig. Min man sa att han inte behövde vara orolig, att mamma blev väl omhändertagen på sjukhuset. Men han stod på sig om sin oro och då sa min man att ”om du känner dig så orolig för mamma så tycker jag att vi ber för henne nu!” Så de bad tillsammans och somnade sedan gott.

Det visade sig att det var ett kärl som hade brustit och orsakade blödning, som de täppte till, och samtidigt sattes ett dränage (en slang inifrån op.såret som för ut blod och sårvätska, som töms regelbundet). Jag hade då ett dränage på höger sida och två på vänster sida.