11″Min tur nu…”

Okategoriserade 2 minuter

Det var söndag kväll, sent. Vi hade precis kommit hem från en husvagnssemester, ett familjeläger på den årliga kristna konferensen under midsommarveckan 2013. Trött men glad och påfylld av underbara möten med både människor och Gud! Jag skulle hoppa in i duschen och såg i spegeln en liten fläck på bröstet som jag trodde var smuts. Jag drog med handen över och kände då en knöl, stor som en böna ungefär… Jag stelnade till och minns att jag tänkte ”Jaha, är det min tur nu…” Både min mamma och min syster hade nyligen haft bröstcancer så jag var nog lite mentalt förberedd på att det kunde ju hända mig med…

Jag ringde direkt måndag morgon till vårdcentralen och fick en tid samma dag. Jag undersöktes av en läkare som ingav lugn och förtroende och som sa att detta inte behöver betyda cancer, men att det behöver kollas upp ordentligt. Hon ringde till Sophiahemmet i Stockholm (Danderyds mammografi hade semester stängt) medan jag satt i rummet och jag fick en tid redan dagen därpå. Läkaren förklarade att provsvaren från undersökningen på Sophiahemmet skulle skickas till vårdcentralen eftersom de remitterar, men att de sedan skickar svaren direkt vidare till Sophiahemmet som kommer att ge besked.

Min man och jag åkte till Sophiahemmet. Vi kände oss förunderligt lugna. Jag undersöktes med både mammografi, ultraljud och biopsi (vävnadsprov). Efteråt fick vi träffa en läkare som förklarade att det nu skulle dröja ca två veckor innan vi skulle få besked. Hon sa också att jag skulle få en kallelse att komma tillbaka dit, oavsett vad svaret blir. De lämnar aldrig provsvar via telefon ”och när du kommer är det bra att du har en nära anhörig med dig”. Tagna av stundens allvar sa vi inte så mycket till varandra. Vi stannade till vid Hagaparken och tog en promenad för att sortera alla tankar och känslor som kom upp.

Två veckors väntan… och att leva i ovisshet…
Det skulle visa sig att vi ”bara behövde” vänta en vecka tills beskedet kom, på värsta tänkbara sätt…

Profilbild för Okänd

Publicerad av finda72

Kul att du har hittat hit! Här vill jag dela med mig av livet -i både dess med-och motgång. Jag kallar bloggen Finda72 av den enkla anledningen att jag heter Finda i mellannamn och är född 1972. Finda är ett afrikanskt namn som betyder ”tredje flickan” på det stamspråk i den lilla byn i Liberia där jag föddes. Den här bloggen handlar om att få besked om bröstcancer två gånger på fyra år, om att genomgå tuffa behandlingar och om att bli frisk men ändå vara patient… Och så, 5 år efter andra omgången bröstcancer få diagnosen MBC metastaserad (spridd) bröstcancer, vilket innebär kronisk cancer med behov av behandling resten av livet. Men att trots det känna hopp och glädjas över det goda som livet ger. Den handlar om min Gudstro och vad den betyder för mig, hur den har varit och är mitt säkra fäste, mitt ankare när livet har stormat som mest. Hoppas du vill följa med!

Publicerat

Lämna en kommentar